Jodå, vi lever. Jag har bara haft så fullt upp att jag inte ens hunnit slå på datorn sen i tisdags då jag bloggade senast. Wilton sover inte längre bort dagarna, utan han kräver vår uppmärksamhet på ett helt annat vis nu. Då han väl somnar så är jag ofta så trött att jag också lägger mig och vila, så det är inte mycket annat som hinns med. Jag hoppas ni förstår.
Jag sa ju i nåt skede att jag inte ska bli nån typisk mammabloggare, men då hela min vardag kretsar kring att va mamma (och då jag dessutom knappt hinner varken fotografera eller sätta mig vid datorn) så är det svårt att hitta nåt annat att skriva om. Så småningom blir det dock säkert bättre på den fronten då vi kan börja va ute mer och då vi förhoppningsvis får in lite rutiner i vardagen.
Wilton har äntligen nått födelsevikten, så att vi kämpat på med matningen har lönat sig. Vi fortsätter kämpa så att vikten ökar ytterligare.
Jag är tröttare än jag trodde var möjligt, men jag älskar mitt nya liv som mamma. Jag kommer knappt ihåg hur mitt liv såg ut innan Wilton kom till världen. Det finns inget jag saknar från ”mitt förra liv”. Mitt liv är komplett nu.
Förstår att du inte har så mycket tid över! Härligt att det går bra i alla fall 🙂 Ta hand om er!
Mamma Malin – Tack!! 🙂