Saragunmarie – Singelmorsa med Adhd.

Ett helt nytt liv

 

Hej på er! Nu har det gått nästan fyra månader sen jag pockade på er uppmärksamhet senast. Det är troligtvis den längsta bloggpausen jag haft hittills under mina 10 år som bloggerska och det ska inte bli nån vana.

Nu har det hunnit hända massor under dessa månader som jag inte uppdaterat bloggen. Stora svek som varit nära att krossa mig fullständigt men framförallt väldigt bra saker.

 

 

Jag har träffat en helt fantastisk karl som jag blev förälskad i direkt. Han tog emot både mig & Wilton med öppna armar. Det ledde till att vi blev Esse-bor och jag får återigen jobba med det jag gillar allra mest; djur & jordbruk. Jag är så fruktansvärt tacksam över mitt liv just nu. Jag ska berätta för er om hur det gick till då vi hittade varann i ett senare skede.

 

 

Vad mer? Vi har infört vecka-vecka med vårdnaden av Wilton, så han är en vecka åt gången med oss och en vecka med pappa. Det fungerar riktigt bra och innebär mycket mindre kuskande hit & dit men framförallt mindre stress för Wilton.

Wilton älskar att vara med i fähuset och hjälpa till. Han skulle helst va inne hos kalvarna eller ute i traktorn hela dagarna. Sån lycka att vi alla tre delar detta intresse.

 

 

Jag är betydligt friskare i min utmattning och tar sällan nån dagsvila numera. Jag har även fått en ny Adhd-medicin som verkar fungera bra, till skillnad från den första jag provade som hade motsatt effekt på mig. Jag äter fortfarande lägsta styrkan av den nya medicinen men ska troligtvis få öka på dosen nästa vecka. Jag är lugnare i huvudet och jämnare överlag.

 

 

Och jo – jag har börjat styrkelyfta och det är ett himla trixande med tekniken eftersom jag är sned i kroppen efter min stroke. I början slet jag sönder ett muskelfäste i axeln eftersom jag lyfte för tungt med fel teknik, men nu börjar jag ha tekniken under kontroll och i fredags tog jag personbästa i marklyft då jag klarade 100kg.

Jag har varit väldigt svag i kroppen dom senaste åren och mått psykiskt väldigt dåligt, men i takt med att jag har börjat må bättre psykiskt så har jag orkat ta itu med träningen också. Det känns så bra att äntligen orka mer, men framförallt att den kroniska depressionen har hållit sig borta dom senaste månaderna.

 

 

Livet har vänt fullständigt och många stora pusselbitar föll på plats då jag träffade min stora kärlek & bästa bonuspappan åt W. ❤️

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats