Att jag lider av kronisk trötthet är ju inget nytt, men den här utmattningen som kommit över mig nu är extrem alltså. Usch, jag har inte lust och energi med nåt överhuvudtaget.. Dessutom svettas jag fruktansvärt mycket, troligtvis av medicinerna. Jag vill knappt träffa nån pga det.. 🙁
Och återigen – jag SER inte så värst slut ut, så folk förstår nog inte hur utmattad jag faktiskt är. Dessutom tar jag ju faktiskt hand om Wilton dygnet runt och städar & grejar däremellan, så det märks kanske inte på mig så tydligt. Men hade det inte funnits några måsten så hade jag kunnat sova dygnet runt just nu. SÅ illa är det.
Igårkväll tog jag en promenad på 1,5km, och då jag var nästan hemma så försvann all kraft ur kroppen. Jag var ju inte trött av själva promenaden, utan det var som att kroppen var på väg att ge upp. Då jag väl kom hem och kunde sätta mig ner så kändes det bättre, men det var riktigt obehagligt då all kraft bara rann ur mig. Det har hänt förr, och jag kopplar ihop det med depressionen & tröttheten, men jag ska ändå ta upp det på fredag då jag har läkartid för att diskutera depressionsmedicinen.
Många tycker inte om att läsa klago-inlägg, men här bestämmer jag, så den här bloggen innehåller både pepp & depp. Precis som livet.
