Igår fick jag terapi i form av att flytta runt kor och städa upp lite i fähuset med pappa & Roy. Nu är småkalvs-kättarna tomma och det blir inte fler kalvningar där nu heller. Det känns lite vemodigt, men det är nog verkligen pappas tur att få börja ta det lite lugnare så småningom.
Jag mår så bra då jag får va bland djur; jag blir så rofylld på nåt vis. Så det här var precis vad jag behövde just nu.
Känslan efteråt då jag orkat alltså! 🙂 Wilton fick busa med mommo & moster så länge.
På väg hem rann alla krafter ur mig och idag känner jag mig mer död än levande. Men det var det värt!
Jag mår ungefär som dig så jag vet vad du går igenom!❤Har du någon gång tänkt på att du skulle jobba med djur eller utöva det som hobby?
Malena – tråkigt att höra. Hoppas du snart får må bättre! ❤ Jo jag har drömt om att bli veterinär i många år, men det kräver för mycket. Nån slags djurskötare är också en dröm, och vi får se vad det blir av det. Åtminstone ska jag ha massa egna djur i framtiden. 🙂