Igår kom vi hem från BB strax före kl. 18, och bilresan gick otroligt bra. Wilton var lugn hela vägen trots att han var fullt påklädd i alltför stora kläder (alltså hur liten kan man va?! Strl 50 på vissa plagg är för stora t.o.m.). Jag satt i baksätet bredvid honom och bara beundrade honom och kunde inte förstå att han är vår.
Jag hade lite ångest då vi skulle lämna BB och hela den tryggheten som finns där, men då vi väl kom hem så kändes det så skönt att äntligen va hemma med vårt knyte.
Vi möttes av granris vid trappan, ett nystädat hem och glass i frysen. Och såklart våra katter som jag hade saknat så mycket. Oj vad dom hade blivit stora plötsligt! Jag gick in först för att hälsa på dom, och så kom Roy strax efter med bebbo. Jag hade förberett mig på att dom skulle bli antingen skräckslagna eller arga, men dom bara luktade på honom och sa inte ett knyst. Dom följde båda två med då jag skulle byta blöja på honom, och då han började gallskrika (som han alltid gör på skötbordet) så kom Nelly och slog till mig försiktigt på benet, som för att säga ”hallå pucko, hör du inte att han inte tycker om det där?!”. Jag är så stolt över mina katter, och så lycklig över att det fungerar så bra. T.o.m. Alecia, som annars är väldigt fientlig mot allt nytt, är superförsiktig och nyfiken. En av mina största rädslor inför bebbos ankomst var att katterna inte skulle acceptera honom.
Inatt har jag ammat med 1½ timmes mellanrum. Jag har alltså inte sovit nästan alls, men det är väl bara att vänja sig. Huvudsaken är att lillchefen är nöjd. Jag måste passa på att vila då han sover.
Det är nu som livet börjar på riktigt!
Vad gulligt att katterna reagerade som de gjorde :’D så härligt! Grattis till er igen 🙂
Ja, det var verkligen en stor lättnad! 😀 Tusen tack!