Första veckorna av det nya året har gått i ett huj. Jag har haft många dippar med mitt mående, men överlag känner jag att jag orkar med mer än tidigare. Kanske jag så småningom kan säga att jag återhämtar mig från en utmattning istället för att jag är utmattad..?! Jag hoppas verkligen det. Jag har varit så sjuk så länge nu.
Prusiluskan har fått flytta till min syster och Wiltons kusiner. Hon retade gallfeber på våra äldre katter dagarna i ända, så det blev så tungt för oss. Hon är i övrigt världens mysigaste kisse, så vi saknar henne massor, men hon fick ju stanna inom familjen ändå så det känns bra. Det var nog rätt beslut att göra såhär.
Jag har också påbörjat en treårs-lång psykoterapi. Fy fasen vad tungt det är, men det är väl bara att kämpa, kämpa, kämpa så kommer jag förhoppningsvis ut som en mycket gladare människa till slut.
Wilton är inne i världens jobbigaste period nu. Han testar oss, bråkar & gallskriker hela dagarna. Inget är bra, allt är fel fel fel. Till kvällarna är jag så slutkörd på alla plan så jag vill bara ropa nåt fult och rymma hemifrån, typ. Samtidigt är han världens härligaste unge som är full av omtanke. Åh vad vi älskar dig trots att du driver oss till vansinne.. Det är bara en fas..
