På lördagskvällen sa pappa att en kalv är på väg att födas som kommer ut fel väg och troligtvis är död. Eftersom en död kalv är mycket svårare att få ut så tänkte jag att vi fort måste få ut den så att inte mamman hinner ta skada.
Jag hoppade i gummistövlarna och gick ut i fähuset för att hjälpa till. Vi började dra ut kalven, och jag lugnade mamman så gott jag kunde. Jag tyckte så synd om henne då hon kämpade så och inte ens skulle få se sin kalv i liv.
Snart var bakbenen helt ute, och i samma veva kom även en svängande svans ut. Den levde!! Nu blev det ännu mer bråttom att få ut den, för om det tar för länge att få ut en kalv som ligger fel väg så är risken stor att den kvävs.
Pappa drog med all kraft, och jag stod med armarna under kalven för att ta emot den så att inte huvudet skulle slå i cementgolvet då den kom ut.
Då den ramlat ner i min famn och vi lagt den tillrätta på golvet så blev prio ett att få bort all slem ur luftvägarna. Den hade hunnit andas in en hel del, och först tänkte jag att den inte skulle klara sig. Men då det mesta slemmet var borta så började den röra på sig. Pappa konstaterade att det var en kviga, och stor var hon dessutom. Hon fångade mitt hjärta direkt.
Vi drog fram henne till mamman så att hon fick tvätta henne, och jag torkade av henne så gott det gick medan mamman drack tre stora hinkar vatten.
Pappa mjölkade av mamman för hand, och kalven slukade nästan allt. Hon drack duktigt redan från början, och hon var inte många minuter gammal då hon försökte ställa sig upp för första gången.
Mamman fick fortsätta tvätta av henne medan vi gjorde iordning en egen kätte åt kalven. Vi bar dit henne, och hon la sig tillrätta i halmen. Jag bäddade ner henne ordentligt och sa godnatt.
Så gick det till då Madicken kom till världen.
Bilden är tagen igår då hon var ungefär 15 timmar gammal.
’
Idag ska jag ta ut henne i trädgården för första gången, och förhoppningsvis lyckas jag ta lite bilder då också. Lantislivet när det är som bäst!
Åh va sött ^^