Saragunmarie – Singelmorsa med Adhd.

Förlossningsberättelse del 3

Del 1 finns här och del 2 finns här

 

IMG_5141-

Lilla lilla Wilton, drygt en timme gammal.

 

Jag rullades iväg till uppvakningsrummet. Där kollades min blödning regelbundet, och så fick jag massa värkmediciner. Jag försökte sova lite mellan varven, men jag låg bara och tänkte på Wilton som var med pappa på BB. Bedövningen höll i sig, och jag hade en blodtrycksmätare på armen som tog mitt blodtryck var femte minut. Smärtan i axeln var fortfarande intensiv, men absolut hanterbar så länge jag inte rörde på armen.

Så småningom kunde jag börja röra lite på mitt vänstra ben, men det högra var fortfarande helt borta. Dom ville ha kvar mig på uppvaket tills jag återfått rörligheten ordentligt, så jag låg snällt och väntade och försökte hela tiden röra på benen. Det var skrämmande likheter från då jag var förlamad – den där känslan då jag tog i med all kraft för att kunna vicka på tårna, men det enda jag fick ut av det var huvudvärk pga ansträngningen. Dock var det inte lika hemskt som att va förlamad ”på riktigt”, såklart, för jag visste ju att bedövningen släpper för varje minut som går.

Plötsligt kom barnmorskan Pauliina in med Wilton, så nu fick jag hålla honom för första gången. Jag fick prova amma, men jag hade ingen mjölk än, och han hade svårt att hitta rätt grepp. Pauliina sa att dom hade gett honom några droppar mjölk ur flaska, och att hon aldrig hade sett nån som njutit sådär mycket av några droppar mjölk tidigare. Han var ett matvrak från allra första stund, haha.

Hon for tillbaka till BB med honom igen, och jag fick ligga kvar i väntan på att jag skulle kunna röra på benen ordentligt. Jag började plötsligt skaka i hela kroppen, så det fick jag nån medicin mot. Smärtan i axeln höll i sig, och vartefter bedövningen släppte mer och mer så började det även göra ont i magen. Dom gav mig mer värkmedicin genom kanylen i handen hela tiden. Jag hade fått maxdos av flera olika värkmediciner vid det här laget, och nu fanns det inget mer de kunde ge på några timmar.

Efter att jag legat ungefär 2,5 timmar på uppvaket så rullades jag äntligen iväg mot BB. Jag kände mig yr av alla värkmediciner, men nu var jag bara glad över att äntligen få träffa Roy & Wilton igen.

 

IMG_5143-

Lilla russingubben, några timmar gammal. 

Ja, så gick det till då Wilton Gustav Kalevi kom till världen. Jag hoppas att jag fått med det mesta. Överlag var det en ganska tung upplevelse, men själva operationen gick ändå bättre än väntat. Det var dygnen efteråt som var jobbigast för min del, och det kommer jag att skriva mer om i ett skilt inlägg. Jag tycker att det pratas alltför lite om tiden efteråt, så jag var helt oförberedd på flera grejer som jag råkade ut för.

Fortsättning följer…

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Thess

    Fin berättelse om hur Wilton kom till världen.

    Har också en Vilton. Han är 2 år och kom också till världen via kejsarsnitt.

  2. anonym

    Samma anonym…!
    Jo ja fick ha mitt barn på uppvakningen hela tiden I kokkola.Pappan fick åxå vara där en stund 🙂 sen när de kom massor med folk dit så for pappan till avdelningen å väntade. Först tror ja de har med att göra hur mamman mår..sen åxå om vår baby sku ha gråtit så tror ja att dom sku ha tagi de bort därifrån.. men ja amma hela tiden där. De va mysigt <3 fasst mitt blodtryck åkt hit å dit å ja frös å kliade i hela kroppen..men dom gav ju bubs medicin mot allt 🙂 de va verkligen int lungt där på uppvaket..massor med folk..så ja kan int heller förstå va de beror på.. har dock int hört nån annan som ha fått de..kanske ja bara råka ha tur.

  3. PS

    I Kokkola är det så att babyn inte (ännu) får vara hos mamman på uppvakningen, utan i hudkontakt hos pappan på avdelningen istället! Det är en sak som skall arbetas på i framtiden och som är viktig 🙂 Vet att det finns stora skillnader mellan sjukhusen…och idealet är ju att hela familjen sku få vara tillsammans!

  4. anonym

    Häftigt att läsa din förlossningsberättelse när jag själv har gått egenom planerat snitt för nån månad sen i kokkola.
    Vi upplevde mycket på olika sätt 🙂
    jag fick dock ha mitt barn hela tiden på uppvakningen 🙂

    1. saragunmarie

      Anonym – Åh, jag undrar vad det kan ha berott på att jag inte fick ha honom med mig på uppvaket.. Jag bara antog att det var så för alla eftersom de pratade om det redan flera veckor innan förlossningen. Konstigt 😐

  5. Victoria

    Hej! Tack för att du delar med dej så detaljerat, väntar spänt på nästa del! Ska själv gå genom ett kejsarsnitt om några månader. Vad berodde skakningarna på, vet du det? Något med blodtrycket? Varför fick du inte ha WIlton hos dej på uppvaket?

    1. saragunmarie

      Victoria – Vad roligt att det uppskattas 🙂 Jag kommer inte ihåg vad skakningarna berodde på, kan nog ha varit nåt med blodtrycket. Men dom sa i alla fall att det är normalt och mycket vanligt efter ett snitt. Är det inte alltid så att babyn far med pappan till BB medan man ligger på uppvaket? Eller? Åtminstone så sa dom åt mig ett par veckor inför förlossningen att Wilton kommer att få vara ensam med Roy på BB tills jag får komma från uppvaket, så jag tänkte inte desto mer på det då.. 🙂 Lycka till då det är dags för dig!

stats