Saragunmarie – Singelmorsa med Adhd.

Här kommer storyn om hur jag & Jonas träffades och gick från att vara vilt främmande människor för varandra till att flytta ihop på bara några månader. Jag börjar med att berätta kort om den tunga tiden innan vi träffades.

Det var september och jag var fullständigt hjärtekrossad. Jag hade inlett ett förhållande med en karl som jag hade dejtat några månader då en kvinna plötsligt ringde mig och berättade att hon är hans flickvän sen två år tillbaka och att hon nu hade fått reda på att han var otrogen med mig.

Jag låg i princip bara i sängen och grät i flera dagar och var både chockad, arg, ledsen och kände mig så lurad. Sorgen gjorde fysiskt ont i kroppen och jag tänkte att dethär var droppen som skulle göra att jag blir fullständigt galen. Framtiden kändes återigen enbart mörk och i nåt skede laddade jag ner Tinder igen bara för att få nåt att fördriva tiden, och trösta mig, med. Jag orkade dock inte ligga och glo på dendär ytliga patetiska appen trots allt utan lät telefonen ligga bredvid mig på sängen i väntan på en ursäkt, en förklaring eller vadsomhelst av aset som förstört så mycket för mig. Jag hörde dock inte ett enda ord av honom igen.

Plötsligt fick jag en avisering från Tinder. Jag hade fått en superlike. Jag blev nyfiken, gick in i appen och suckade då jag insåg att jag skulle behöva swipa för att få reda på vem den skyldige var. Jag swipade tröttsamt några gånger åt vänster och så dök han upp. Hjärtat slog ett extra slag. Jonas, 28 år från Esse. Bonde. Tatueringar. Snälla ögon. Långt hår & skägg. Jag swipade till höger. It’s a match! Jag blev varm i hela kroppen och plötsligt låg jag och log som ett fån. Vi började chatta.

Samma kväll var jag på väg till Esse. Jonas hade tänkt ”henne ska jag ha” medan jag själv pga tidigare händelse inte kunde tänka på nåt annat än att det blir en engångsgrej och att han sen säkert aldrig vill träffa mig igen. Jag var inte alls beredd på känslorna som skulle komma, varken från mig eller från honom.

Han satt på trappan och väntade på mig då jag svängde in på gården. Han vände uppochner på precis allt för mig den kvällen. Hopp började gro inom mig igen och jag blev sådär hopplöst fnittrig som jag blir då jag mår bra.

Vi umgicks nästan dagligen. Vi jobbade tillsammans på hans gård, körde runt på små grusvägar mitt i natten och pratade, skrattade & åt skräpmat i hans bil. Så småningom fick han träffa Wilton och då blev min lycka ännu större. Dom klickade så otroligt bra och det kändes som att mitt hjärta skulle explodera. ❤️

Det blev snabbt så att jag & Wilton var mer i Esse än hemma, och snart hade vi flyttat in i Jonas röda hus på Lyckliga gatan. Jag har inte ångrat det en sekund och jag vet i hjärtat att vi är hemma på riktigt nu. ❤️