Saragunmarie – Singelmorsa med Adhd.

Vissa dagar ser jag på mig själv och tänker ”visst, det här kan jag leva med” medan jag andra dagar bara tänker att jag måste gå ner i vikt.

Jag är överviktig, och jag skrev ett inlägg om det för ett tag sen. Ni kan läsa inlägget –här-.

Dom programmen jag följer har gett mig en mycket gladare kropp och sundare vanor, men så länge jag äter mina mediciner (dvs. för resten av livet) så kommer jag ha extremt svårt för att gå ner i vikt. Jag har nog vetat det hela tiden, men inte velat inse det. Men nu känner jag, för första gången nånsin, att jag är på väg att acceptera att det är såhär jag ser ut. Och även fast jag blir ledsen då jag ser bilder tagna för x antal år sen och önskar att jag hade kvar den kroppen (som jag avskydde då också, man är ju aldrig helt nöjd) så inser jag ju att jag ändå mår bättre nu.

Vart vill jag komma med det här inlägget? Tja, jag vill nog bara konstatera att jag alltid haft en förvrängd syn på mig själv och aldrig riktigt tagit hand om min kropp. Nu känner jag för första gången nånsin att jag matar min kropp med bra saker, och jag känner skillnad. Det är frustrerande ibland att folk ser på mig med den där kritiserande blicken som jag tolkar typ som att ”borde hon inte försöka gå ner lite i vikt?”.

Men vet ni? Tjock är inte alltid likamed ohälsosam. Och smal är inte alltid likamed hälsosam. Man kan va tjock och hur frisk som helst. Jag har min sjukdom, men det är inte min övervikt som orsakat den. Och jag blir aldrig av med den, oavsett vad det skulle stå på vågen. Så nu tänker jag försöka acceptera att det är såhär jag ser ut. Jag tänker fortsätta äta mina kosttillskott, och jag ska bli bättre på att röra på mig och äta bra mat. Om jag bara kan lägga pressen på att gå ner i vikt åt sidan så kommer jag må såå mycket bättre, så tar jag hand om mig själv så bra jag kan enligt mina förutsättningar istället.

Dom här bilderna är tagna sommaren 2011, för fem år sen, och tror ni jag var nöjd med hur jag såg ut? Jag kan säga att jag var allt annat än nöjd! Jag mådde skitdåligt varje dag över hur jag såg ut, och det skär i hjärtat då jag inser hur många år av mitt liv som jag varit missnöjd utan att ha haft det minsta att skämmas över. Och jag tror, tyvärr, att det är likadant för många.