Saragunmarie – Singelmorsa med Adhd.

Som en uppföljning av förlossningsberättelsen tänkte jag skriva lite om tiden efter kejsarsnittet. Jag fick uppleva en del grejer som tydligen är helt normalt, men som ingen berättat åt mig innan.

Det första som förvånade mig var det hemska illamåendet som kom i samband med ett blodtrycksfall då jag fick ryggmärgsbedövningen. Då jag berättat om det i efterhand så har flera personer som blivit snittade sagt att dom fick samma sak. Jag kan bli irriterad på att ingen varnat mig om detta eftersom det tycks va så pass vanligt.

Nästa grej som jag inte alls var beredd på var den hemska smärtan i axeln som kom då dom skulle börja sy ihop mig. En stark smärta som höll i sig flera dagar efteråt och som flera gånger fick mig att gråta. Den kunde försvinna nästan helt emellan, men dök sen upp med en himla kraft helt plötsligt igen. Det berodde tydligen på att det kommit in luft i magen under operationen, som sen vandrade uppåt och ”fastnade” i axeln. Det är också supervanligt, speciellt under buk-operationer. Smärtan lättade vartefter jag kunde börja släppa ut luft på naturlig väg.

Sen att det skulle göra så otroligt ont att ta sig upp i början hade jag ingen aning om. Jag försökte sätta mig upp samma kväll som jag blivit snittad, men fick fort lägga mig ner igen pga smärta. Jag provade en gång till lite senare samma kväll, och ställde då mig upp fram och tillbaka med hjälp av en läkare och en barnmorska, men plötsligt började det tjuta i öronen och svartna för ögonen, så det var bara att lägga mig ner igen. Den gången hjälpte inte min envishet, för om jag inte hade lagt mig ner då jag kände att kroppen sa ifrån så hade jag ramlat ihop.

Sen då jag väl kunde börja gå så hade jag extremt svårt att sträcka på ryggen. Det ”tog emot” i magen, och det kanske var mest psykiskt, men jag kunde inte sträcka på ryggen helt. Det tog säkert fyra dygn innan jag kunde gå normalt igen istället för att se ut som en gumma med ryggskott.

Nåt som också chockade mig var att det gjorde så otroligt ont att skratta nästan en vecka efteråt. Magmusklerna var verkligen otroligt ömma alltså (inte så konstigt då man tänker efter dock).

Sen då vi väl kom hem så började de hemska eftervärkarna komma som ingen berättat för mig om. Jag fick såna otroliga kramper i magen så att det svartnade för ögonen. Det var bara att sätta mig ner fort då de kom för att inte svimma. De kom väldigt oregelbundet i ungefär en månads tid. I efterhand har jag fått veta att då man blivit snittad så är ofta eftervärkarna starkare än för de som fött den naturliga vägen eftersom man inte haft nåt värkarbete under förlossningen. Och så fick jag höra att eftervärkarna kommer oftast i samband med amning, men så var det inte för mig. De kunde komma närsomhelst, helt utan samband.

Nåt som jag dock är positivt överraskad över är hur fort snittet läkte. Redan en vecka efter operationen såg det superfint ut, och det har bara blivit finare och finare.

Såhär ser ärret ut nu, drygt 11 veckor efter förlossningen:

Har jag nån läsare som nyligen blivit snittad eller som snart har ett planerat kejsarsnitt?