Äntligen kan man börja sitta ute lättklädd och lapa sol. Jag behöver verkligen tanka D-vitamin och ser också framemot att få lite färg på huden igen. Idag satt jag ute i bikini & shorts ungefär en timme på förmiddan medan Wilton lekte på gården. Med en snöhög på varsin sida om mig kändes det lite komiskt, men vi bor ju trots allt i Finland. 😉 Nu har vi den bästa tiden framför oss!
Hur mår jag nu då? Smärtan i kroppen har avtagit och jag mår allmänt bättre än jag gjort dom senaste veckorna. Men jag är så fruktansvärt trött och skulle kunna sova hur mycket som helst. Jag konstaterade häromdagen att jag var mycket piggare för ett år sen, trots att jag hade varit utmattad då länge redan.. Så det har alltså enbart gått neråt på den biten. Jag behöver verkligen en radikal förändring i mitt liv nu, så flytten kommer nog lägligt trots att det såklart är sjukt jobbigt samtidigt. Det här är min chans till återhämtning, det måste vara det.
När slutade du med medicinen? Kan det vara orsaken till nedgången? Går du fortfarande till psykiatern? Vad tycker hen isåfall om din utveckling? Kanske det är dags att gå vidare och inte mera gräva i det som varit? Själv har jag ätit medicin nu i snart två år och fokuserar endast framåt, trots all skam och trauman jag har i bagaget.
Krya på dig. Hoppas att du blir frisk. Har du någon kontakt alls med Wilton pappa?
Tack! Jodå, vi umgås ofta. Jag hoppas att vi alltid kan ha en bra kontakt, för Wiltons skull.