Fortsättning från detta inlägg.
”Hela gårdagen blev ju en flopp, men den blev fort bortglömd eftersom den här dan blev så himla himla bra! Vilka kontraster alltså 😀 Det började med att jag fick sova ordentligt inatt. Så otroligt skönt! Sen vaknade jag till ett meddelande om att jag blivit moster. Vilket lyckorus att vakna upp till! Lillasyster Anna blev mamma till världens finaste tjej inatt, och jag är så stolt!”
”Wilton fortsätter va ”mamis” och ska bara klänga på mig hela tiden, men jag lämnade hem honom åt pappa och åkte iväg för att träffa upp Sussu. Jag behövde verkligen få komma iväg ensam en stund.”
”Förutom att jag är så fruktansvärt trött just nu (pga stress, sjukdom, personliga orsaker) så är jag så himla himla less på en hel rad saker (ja, mer än vanligt).
-Folk som inte bryr sig om nån annan än sig själv.
-Föräldrar som inte tar sitt ansvar.
-Dataspel (och spel överlag).
-Folk som ser på porr fast de är i ett förhållande.
-Min j*kla sjukdom.
-Snokare. Åååååh, sköt ert eget och låt oss va ifred!”
”Då det stormar och saker känns svåra att hantera så finns ni här som ett otroligt stöd. Ni är så viktiga för mig, även fast jag inte känner ens en liten procent av er. Tack! ❤”
”Kvällarna är så hemska. Då Wilton somnat så sitter jag ofta i soffan och glor på dumburken. Plötsligt domnar en arm, ett ben eller tungan bort. Jag jagar upp mig och börjar kolla känseln i hela kroppen. Jag biter mig i tungan, kinden & läppen. Nyper mig i armen och rör på tårna. Jag grimaserar och testar om jag kan vika tungan. Kroppen fylls med panik och snart är ångesten ett faktum. Nu har Roy nattskiftsvecka igen, och det är ju de ensamma nätterna som är värst. Vissa nätter ligger jag i flera timmar och håller Wilton i handen och vågar inte ens blunda.”
”Nu och då får vi höra att Wilton nog borde få ett syskon. ”Det är bäst om det inte hinner bli så stor åldersskillnad på dom”, ”Han blir så ensam om han inte får nåt syskon” och ”Nu börjar det väl nog bli dags för en till?” är några exempel på kommentarer som jag fått av äldre personer i min närhet på sistone. Jag vet att de bara vill väl, men jag tänkte dela med mig av mina tankar kring detta åt er nu.
Som svar på dessa kommentarer brukar jag bara säga ”Man ska ju orka med dom också” och så är diskussionen avslutad. Och det är faktiskt det som skrämmer mig mest då jag tänker på att vi kanske en dag får en till – att vi inte ska orka ge dom båda full uppmärksamhet, tid & kärlek. Dessutom har jag ju min utmattningsdepression, så bara tanken på att bli gravid just nu gör mig kallsvettig.
Just nu kan jag inte riktigt föreställa mig en framtid med fler barn än Wilton. Jag är nöjd som vi har det just nu. Men det är väl bara för att jag inte vet om nåt annat. Om en till skulle va på väg så skulle jag säkert automatiskt se två busar i min framtidsvision. Men tiden får utvisa hur det blir.”
Fortsättning följer..
