Japp, såhär ser det ut var eviga kväll då han ska nattas. Han rymmer ur sängen då jag sjungit klart alla 37 sånger, ofta tyst tyst då jag slumrat till. Han kryper till fotändan, vänder sig och backar ner ur sängen. Oftast går det så smidigt att jag vaknar till först då han öppnar dörren till köket som jag ofta glömmer stänga helt. Så då är det bara att gå och stänga dörren ordentligt, lyfta tillbaka honom i sängen, bädda ner honom ordentligt och sjunga lite till. Jag slumrar till och vaknar antingen av att han slår mig med nåt lämpligt i ansiktet, eller då han börjar gnälla att han vill upp i sängen igen efter att han rymt utan att jag märkt nåt och gått fram & tillbaka några varv i rummet.
Nej, han har tydligen inte tid att sova. Sen överlag, då han väl somnat, så sover han mycket bättre än tidigare, men det är själva nattningen som är så tung.
Han sover från 20 eller 21 till 6 eller 7 om morgnarna. Vi går upp, äter frukost & leker, och så brukar han ta en morgon/förmiddagsvila. Då är det oftast lättare att få honom att somna, och vissa dagar har han sovit hela 3 timmar i streck nu på sistone. Förr har hans förmiddagsvila inte ens blivit av dagligen, och då den väl blivit av så har den varat en kvart eller 30 minuter, så nu då han ibland sover ordentligt så passar jag på att sova lite också. Eller så jobbar jag. Man får ju passa på liksom. För sen blir det oftast inget jobb förrän till kvällen då han somnat efter en oändligt lång nattning. Som ikväll. Det blev en tvåtimmars nattning ikväll igen, och nu har klockan hunnit gå över 1 och jag sitter ännu här vid datorn.
Nej, dags att säga godnatt. Ursäkta flummet. Nu har ni ett par inlägg att läsa imorgon. Kram på er!
