Oj så jag har väntat på det, men NU har folk börjat fråga efter ett syskon åt Wilton, haha. Vi har pratat om att 3 år mellan barnen skulle va perfekt, men samtidigt vet jag att man nog alltid får det att fungera på nåt vis oavsett när nästa kommer.
Än så länge tycker jag att det räcker bra med en vilding, men säkert kommer den dagen då jag spricker av bebislängtan. Dock längtar jag inte alls efter själva graviditeten. Jag förknippar den mest med illamående, men jag vet att nästa (om det nu blir nån nästa) kan va helt annorlunda.
Om vi får fler barn så vill jag gärna att vi åtminstone hunnit flytta till nåt större så att Wilton kan ha ett skilt lekrum. Just nu trängs alla hans leksaker i vardagsrummet eftersom vi bor så smått. Jag fattar inte hur mamma & pappa kunde bo här med fyra ungar då vi var små?! (Japp, jag växte upp i det här huset, men vi flyttade härifrån då jag var 3½ år).
Men nej, inget syskon på kommande än i alla fall.
Vi har 3år och 5mån mellan våra busfrön, och det blev en riktigt bra ålderskillnad tycker jag. De är nära i ålder men inte strax efter varandra heller. O var så pass stor då N föddes att han förstod att man måste va försiktig med lillebror och se efter honom noga. Han är ju också i ”trotsåldern” så han har nog testat gränserna och våra tålamod emellanåt, men han har då aldrig tagit ut det på lillebror utan på oss föräldrar, och det är jag tacksam och glad över. Man riktigt ser syskonkärleken mellan dem ❤
Sandra – Åh va roligt att det går så pass bra 😀