När blev du mamma?
– Jag var 24 år gammal då jag blev mamma. Helt lagom ålder för första barnet för min del.
Hur många barn har du?
– En busunge som snart blir 10 månader. 🙂
Var graviditeten planerad?
– Vi hade länge pratat om barn och sagt att när det än händer så är babyn välkommen. Men om han var planerad? Jag vet inte vad jag ska svara på det. Kanske inte planerad på det viset att NU ska jag bli gravid, men han var väldigt efterlängtad och han kunde inte ha kommit mer lägligt!
När berättade du om graviditeten?
– Jag ville berätta direkt åt de närmsta, men Roy sa att vi måste vänta till vecka 12. Jag tror dock att jag var i vecka 8 då mamma sa att det skulle va roligt med nåt tvåbent barnbarn också och inte bara katterna, och då kunde jag inte hålla mig längre utan sa att ett är på kommande. Sen berättade vi åt resten av de närmsta. Och jo, förresten – min lillasyster Maria fick veta först av alla. Hon råkade nämligen va med då jag skulle köpa första bodyn åt skrutten, och då var jag i vecka 6 tror jag. Hon lyckades hålla det hemligt tills vi hade avslöjat det åt alla andra, imponerande! På sociala medier avslöjade vi det i vecka 10.
Hur många barn vill du ha?
– Vi har alltid sagt att två eller tre skulle va lagom. Just nu känns ett tillräckligt, men i framtiden vill vi säkert ha fler.
Tätt ihop eller långt isär?
– Hellre tätt ihop, men inte för tätt om jag får bestämma. 3 år emellan skulle va ganska lagom tror jag.
Oroade du dig mycket under graviditeten?
– Nej, jag var faktiskt otroligt lugn, jag oroade mig inte mycket alls. Visst hände det ett par gånger att vi åkte in på en extra kontroll då jag inte känt nå rörelser under ett visst antal timmar, men jag är glad att jag inte nojade ihjäl mig för minsta lilla smärta.
Hur var graviditeten?
– Tung. Jag mådde illa nästan konstant från vecka 8 och ända till slutet.
Gillade du att vara gravid?
– Oftast inte. Jag trivdes nog med magen, men oftast mådde jag så illa att det var omöjligt att njuta. Jag tänkte dock alltid att jag får lön för mödan i slutet. Och det fick jag ju.
Fotograf: Linda Sjölund.
’
Visste ni vilket kön det skulle bli?
– Ja! I början sa jag att jag inte ville veta, men vi var nog båda två för nyfikna för att inte ta reda på då det väl gick att se.
Apropå förlossningar. Hur var den?
– Lättare än väntat, men inget jag känner mig lockad att göra igen faktiskt. Jag har faktiskt funderat på att jag vill föda normalt om det blir fler gånger. Dock kommer säkert neurologen sätta stopp för det eftersom det innebär för stora risker för mig, och jag kommer säkert (förhoppningsvis) ta mitt förnuft till fånga och gå med på kejsarsnitt igen ändå då det väl blir aktuellt.
Hur var första bebistiden?
– Lättare än väntat, absolut! Det enda jag kommer ihåg att var jobbigt såhär i efterhand var amningen.
Hade ni bestämt namnet sedan innan?
– Ja, vi hade länge pratat om Wilton. Dock sa vi att om han inte ser ut som en Wilton då han kommer ut så blir det nåt annat. Vi hade ett par reservnamn ifall att. Men han var nog en självklar Wilton, så det var inget snack om saken då han väl var ute.
Ett råd till blivande mödrar?
– Följ din egen magkänsla! Gör som det känns bäst för dig. Som nybliven mamma får man alltid ta emot kritik i alla dess former, och allra oftast har det varit helt onödiga saker som omgivningen hävt ur sig. Ett råd gällande amningen – kör inte slut på dig själv. Sluta om det inte känns bra. Du ska orka ta hand om ditt barn även mellan måltiderna. Och gällande besök den första tiden – stå på dig och säg ifrån. Jag var för snäll och öppnade dörren åt alla. Vi hade huset fullt redan från dag ett, och det var så fruktansvärt utmattande! Dom hinner nog se ert mirakel. Första tiden hemma kan va tung, och ni behöver få ta det lugnt – både föräldrar & bebis – för att få knyta an ordentligt och vila ut efter förlossningen.
