Saragunmarie – Singelmorsa med Adhd.

Det känns ofta så hopplöst. Att va fångad i en kropp som sällan samarbetar. Utmattningen hänger med hela tiden, och ofta kryddas det med kraftigt illamående och magkramper. De flesta morgnar vaknar jag och känner bara att jag vill skita i denhär dan. Huvudet värker, kroppen är tung & stel, och tröttheten slår mig som en klubba i pannan. Ofta är det svårt att hitta orken till att sätta mig upp och slänga ner benen över sängkanten. Det blir ett helt projekt.

Men jag gör det. Jag tar mig upp varje morgon. Fixar frukost, tar hand om morgonrutinerna med sonen, matar djuren, leker, uppfostrar, fixar lunch, sover en stund, fortsätter leka, tar en promenad, fixar middag, dealar med några raseriutbrott, dammsuger, tvättar, diskar, rastar djuren, gråter, leker, tar hand om kvällsrutinerna och nattar sonen, och så var ännu en dag förbi. Har jag tur så har jag bara behövt tampas med utmattningen, men de sämre dagarna spenderar jag mycket tid på toa med illamående och/eller magsmärtor. Jag är ofta yr och vinglar till då jag står stilla. Ibland måste jag hålla i mig i väggen då jag går.

Det känns som att jag är fast i en kropp som bara gör mig illa. Jag vaknar upp med min värsta fiende varje dag – min egen kropp.

Obs! Jag försöker inte på nåt vis säga att jag gör allting själv. Det var inte syftet med dethär inlägget. Det är mycket som Roy fixar som jag inte skulle orka med själv.