Är det nu den omtalade treårstrotsen börjar på allvar? Herregud säger jag bara. Jag känner knappt igen mitt eget barn vissa dagar, det är som att ett litet monster styr allt han säger & gör. Ibland är han sitt vanliga härliga jag, men överlag så handlar allt just nu om att se hur långt han kan gå innan jag börjar gråta. Jag är så utmattad och känner mig så hjälplös ibland då han börjar. Det är ingen skillnad hur pedagogisk jag försöker vara -ingenting fungerar. Till slut ryter jag till och då börjar han också gråta, och så får jag så himla dåligt samvete.
Vi lider även av rejäl sömnbrist hos oss just nu. Dom senaste nätterna har Wilton gnällt efter uppmärksamhet(?) hela nätterna. Vi får sova en kvart här & en halvtimme där innan han väcker oss och gnäller tills våra öron blöder. Men inget är fel då vi frågar. Han har inte ont nånstans, han har torr blöja, han är inte hungrig och han tar inte flaskan då vi erbjuder den. Så somnar vi om och så väcker han oss igen och gnäller, och så fortsätter det hela natten.
Gårdagen blev hemsk efter alltför lite sömn för oss allihopa, och inatt har vi sovit nästan noll, så jag törs inte fundera på hur denhär dan kommer att bli.
Här ser ni en skymt av det där fula klarröda köksskåpet som jag har gjort om till en tegelröd byrå. Jag ska visa tydliga före- och efterbilder sen. Den står nu i tamburen där den matchar fint med tapeten.
Jag håller förresten på flytta ut från Styrmanshyddan i stan, så snart är jag Sandsundbo på heltid igen, åtminstone tillfälligt.
Att ha blöja i den åldern är ju ingen katastrof, det har F också och många andra barn i samma ålder! Och det finns ju olika typer av flaska också. Vi använder t ex en flaska med ”sportkork”. Alla får ju göra som de vill och som det funkar bäst för en själv och ens familj, och man behöver inte komma med kommentarer som den ”Algot” gjorde om nån gör på annat sätt.
För övrigt så känner jag så väl igen den där trotsen, vi är mitt inne i samma sak och det driver mig till vansinne vissa dagar när det bara ska krånglas med allt… Så jag lider m3d dig! Kram! ❤
Milla – precis, tack! ❤ Hoppas trotsen lättar snart, det är verkligen skitjobbigt stundvis.
Va fan?! Din som e3år å har ännu blöja och dricker ur flaska?
Algot – Och du är vuxen men kan inte ens skriva ditt eget namn?
Varför skulle Algot inte vara ett riktigt namn? ?
Eve – det har jag aldrig sagt. Men vissa personer använder flitigt andra namn än sitt eget bara för att försöka dölja sin identitet.
Räkna med att flytt är väldigt jobbigt för barn och kan säkert påverka W:s nattsömn. Nu har han dessutom flyttat 2 ggr på en kort tid. Vår 4-åring började med sängvätning +sova med oss när vi flyttade.
Det är fullt förståeligt att Wilton känner oro. Först flyttar du och han ut, vilket är en förändring som han måste vänja sig vid. En annan förändring är att han inte träffar sin pappa lika ofta när ni inte bor tillsammans. Sen när ni har flyttat tillbaka är det ytterligare en förändring. Det blir för många förändringar på för kort tid vilket stressar barnet, eftersom han inte får den trygga miljö som ett barn borde ha. Jag tror att det kommer lösa sig av sig självt bara Wilton får känna att allt är som det ska igen. Det också viktigt att prata med barnet om varför saker händer. Barn förstår mera än man tror och har funderingar som de inte alltid frågar om.