Vi är mitt uppe i den berömda treårstrotsen hos oss nu, och herregud säger jag bara. Det testar ju verkligen ens tålamod nåt enormt, och nerverna töjs ut till bristningsgränsen konstant.
Han hör inget, stänger öronen helt då vi pratar med honom. Han springer undan, gömmer sig, ignorerar oss, gör tvärtemot vad vi säger, får sjuhelsikes utbrott för minsta lilla, and the list goes on..
Det är svårt att va pedagogisk just nu, men jag försöker verkligen. Dethär är ju en fas som alla ska igenom, så vi får väl bara försöka tänka på att det går över, och så tar vi tillvara på de bättre stunderna. För såna finns ju också, tack & lov.
Hur länge har treårstrotsen hållit i sig hos er?
(Jag vill inte ha kommentarer som ”vänta bara tills han blir fyra” och ”femårstrotsen är sju gånger värre”. Tack.)
Våra tre barn har haft lite perioder när de testat mig lite mera, men någon trots kan jag inte uttala mig. Däremot ser jag ofta mönster i både rollerna som mamma och lärare, att om jag själv är trött så märker barnen det direkt och börjar utmana… Så kämpa på, läste just att han ska ha sommarlov 10 veckor. Komihåg att sköta om dig själv också; barnens sommarlov betyder inte lov för mammor… ?
Hej! Har inte kommenterat här på ett tag och kände att nu var det dags! Igenkänningsfaktorn for i taket när jag läste ditt inlägg 😉 Min pojke blev 3 år för ca 2 månader sen, och jag vet PRECIS vad du menar. Hos oss började trotsen redan vid ca 2,5 års ålder (om inte t.o.m tidigare) och håller på fortfarande. Men det jag kan trösta dig med (och som jag tröstar mig själv med de gånger mitt tålamod håller på brista) är 1. Det är normalt och hör till utvecklingen. Med andra ord, sku ens barn alltid vara snäll och medgörlig, DÅ bör man bli orolig.. 2. Man är aldrig ensam, alla föräldrar genomgår detta och 3. Alla kramar och pussar som delas ut efter utbrotten 😀 kämpa på, det gör jag oxå och säkerligen många andra 🙂 <3
F.P – ❤❤
Jag hade läst om någon 3 års trots och 6 års trots men ingen av mina fem barn hade någon trots. Så olika kan det vara. Jag håller med Ulla att er kille ofta har trots, kan det bero på annat kanske? Bokstavsbarn eller lik sin mor? ?? Jag kan se mej själv i mina barn…??? ( ska jag tillägga ”tyvärr…” ? )
Maria – ADHD har han inte, och om du menar att han har svårt att va still med ”lik sin mor”, så ja, absolut. Men just nu är det extremt, så jag skyller nog det på åldern.
Tycker er kille ha vari i nån ”trots” sen födseln, kanske han bara beter sig som ett vanligt barn ibland å? Sånt där beteende e jo nog helt vanligt bland barn utan att de måst vara nån ”trots” ”fas” ??
Ulla – nej det har han inte. Han är världens snällaste & mest omtänksamma unge normalt.
Hur menar du? Kan inte ett barn med diagnos vara omtänksam? och snäll? Jag tycker också du skrivit som att han haft en ”trotsfas” sen han föddes. Att hitta och fastställa en tex. adhd-diagnos är ju absolut inget illa utan snarare bra mot barnet. De är dumt att kämpa emot då de snarare kan stjälpa barnet och hämma hans utvecklingsmöjligheter. När du styrd av försvarsmekanismer skriver ”ADHD har han inte” blir de så tydligt att du har svårt att acceptera om sådant skulle vara fallet. Man ställer sällan en adhd-diagnos i så ung ålder som din son är men det betyder ju inte att det inte behöver vara så. Så de känns som att du dömer adhd som något jättefult och som du absolut inte vill att din son förknippas med. Kanske bra att börja acceptera att de kan vara så så slipper du gå i terapi sen då (om) sanningen visar sig. Adhd är inget handikapp utan en rikedom i många stunder.
Annika – det har jag aldrig skrivit. Kolla vem jag har svarat åt. Jag känner många med Adhd som är världens härligaste ungar.