Här kommer förhoppningsvis sista inlägget om spökerierna.
’
Efter att jag börjat känna lukten av gammal tant i köket så blev jag skitskraj och vågade inte sova ensam med Wilton längre. Roy hade nattskift just den veckan och jag var så rädd om kvällarna & nätterna då jag skulle va ensam hemma med Wilton att jag höll på bli galen. Så jag beslöt mig för att kontakta en utdrivare trots att Roy protesterade hejvilt. Han tror inte på utdrivare & medium osv och är heller inte lika mottaglig för det övernaturliga som mig.
Nå, jag kontaktade en kvinna i alla fall, och hon råkade ha möjlighet att ta en titt i huset redan samma kväll. Hon gjorde det på distans, och det var jag lite skeptisk till faktiskt. Men jag tänkte att det var värt ett försök, för såhär kunde vi inte ha det. Jag vill inte gå runt och va rädd i mitt eget hus.
Jag & Wilton for iväg hemifrån innan hon började på, men Roy ville stanna hemma. Det tog 1,5 timmar och då vi kom hem igen blev jag först besviken. Jag hade förväntat mig att bli mött av ett lugn i dörren, typ. Dock märkte jag efter ett tag att jag kände mig tryggare på nåt vis. Vanligtvis går jag och kollar mig bakom ryggen jämt, men det har jag nästan helt slutat med. Jag har alltid varit mörkrädd, men det är inte på samma nivå längre. Inget mer övernaturligt har hänt nu heller, så det var nog effektivt!
Kort & gott – anden har fått ro och vi känner oss tryggare igen! Nåt desto mer tar jag inte upp här nu. Ni får helt enkelt rycka tag i mig om ni ser mig nånstans så kan jag berätta om ni är intresserade. ☺
