Jag har fått bli rädd för mig själv ett antal gånger på sistone. Jag har gjort saker som jag aldrig trodde jag skulle göra, och det är en hemsk känsla för mig – som är van att alltid ha koll på allt – att hamna i den här situationen.
Det började med att min nyckelknippa med nycklar till både huset & bilen försvann spårlöst. I flera dagar var dom borta och jag vände uppochner på hela huset och blev hela tiden mer desperat – tills jag hittade dom inlindad i min halsduk uppe på hatthyllan. Alltså what?! Hur hade dom ens hamnat dit?
Sen har det hänt några gånger att Roy gått på toa och ropar därifrån att ”nu har du glömt att spola IGEN!!”…….. Vem glömmer att spola då man varit på toa? Det händer ju bara inte. Så pinsamt, usch..
Jag har även ibland helt glömt bort att äta. All fokus ligger jämt på Wilton, så även fast jag lagar mat åt oss så har det hänt att jag inte ätit själv. Jag matar honom och far sen och tvättar honom och där nånstans på vägen glömmer jag bort att jag också skulle äta. Aptiten är typ noll så det kanske är mer förståeligt då, men absolut inte okej.
Droppen var nog ändå då Roy rotade i skåpet ovanför diskbänken och hittade en GURKA där. Jag hade ätit smörgås med ost, ägg och gurka och allt annat hade hamnat tillbaka i kylskåpet utom gurkan.
Vilken panik då man känner att hjärnan somnar och man inte har en aning om vad man håller på med..
PS. För er som inte vet så lider jag av utmattningsdepression och varje dag är en kamp just nu.
Förstår dej på ett sätt för jag lever med en som blev utbränd för 5 år sen och han råddar och glömmer vart han lagt saker ännu… kämppa på, en dag i sänder ibland endast en timme i taget. Och jag vet att det inte är lätt med småbarn i huset… vi har själv en snart 3:åring och en snart 1:åring… ta hand om dej ?
Heidi – Tack! ☺
Kram, hoppas du orkar igenom allt det tunga och kommer att se vanliga gråa dagar igen.
Veronica – Tack! ❤
Nina & Milla – Tack! ❤
Usch då, måste vara både jobbigt och skrämnande! Hoppas det blir bättre snart! Kram ?
Men humorn har du kvar! Och det är en styrka tror jag. Fnissade till lite när jag fick bilder av pjamasjoddlande personer på hustaken i huvudet 😉 …trots ett annars mindre roligt inlägg. Så blir det nog inte ska vi tro. Har gått igenom samma som du (minus barn dock) och vilavilavila&skrattaskrattaskratta är bra medicin. Sköt om dig!
Fin header skulle jag ju skriva också 🙂
Oj det låter läskigt att inte veta vad man gör. Krya på dig, kram! ♡
JohannaS – Ja det är superläskigt 🙁 Tack snälla! ❤