Nu har jag fått bekräftat det jag länge egentligen vetat men inte velat inse: Depressionen har slagit till igen och den här gången kraftigare än nånsin.
Utmattning (kronisk trötthet) + depression.. Ja, vad ska jag säga? 🙁 Varför saktar man inte ner då man ser att det är på kommande? Eller åtgärdar det som kan åtgärdas innan det går för långt?
Dom senaste månaderna har både mitt humör & min ork varit på botten, men jag har blundat och vägrat låta mig slås ner. Men igår hos psykologen bröt jag ihop totalt. Vi diskuterade och kom fram till att jag behöver få medicin för att få upplyft humöret en bit så att jag orkar ta itu med livet igen.
Hon sa att jag även måste lova att jag vilar vid varje tillfälle som ges, dvs alltid då Wilton sover och de gånger nån annan passar honom. Disken och sånt får lämna tills jag känner att jag faktiskt orkar med det. Dock har jag varit flitig med att diska undan vartefter och städa snabbt varje dag så att det inte hinner bli för mycket på en gång sen. Men jag tänker släppa på kraven och inte göra det de dagar jag känner att jag absolut inte orkar.
Min energi är konstant på minus, har jag tur så går den upp till noll. Men trots det så lyckas jag ta hand om Wilton i princip ensam om dagarna. Vi busar, cyklar, leker och sjunger. Jag förstår inte hur jag orkar, men det är ju också allt jag orkar med egentligen. Själv ligger jag typ längst ner på min prioriteringslista, och det vill jag så småningom ändra på. Jag har börjat ta emot mer hjälp med Wilton och det behövs verkligen just nu. Jag är så tacksam över alla som ställer upp. ❤
Depression är en allvarlig sjukdom, men de flesta tar tyvärr inte oss drabbade på allvar. Min kloka syster sa att man kan jämföra depression med akut lunginflammation. Det betyder att det man inte skulle göra med lunginflammation ska man heller inte göra om man lider av depression eller utmattning. Nu insåg jag återigen att jag borde verkligen lämna bort både städning & disk.. Jag bor ju trots allt inte ensam här. Men det är lättare sagt än gjort för nån som är van att ha femhundra saker på gång hela tiden..
Nu vet ni hur det ligger till. Jag vill inte hålla det hemligt för er. Det är viktigt att folk pratar om psykisk ohälsa och inser allvaret i det. Att skriva av mig är en del i tillfriskningsprocessen och kanske kan det få nån annan att känna att de inte är ensamma.
Kram på er!
Sköt om dig ❤ Fint att du orkar dela med dig.
Johanna – Tack! ❤
En stor kram till dig, hoppas du snart mår bättre! Ta vara på varje chans att vila, din hälsa är viktigare än disken och städningen och huvudsaken är att du orkar leka och busa med Wilton – disken och städningen kan vänta. Och att ta emot hjälp när det behövs är också viktigt – det är en enorm lycka att ha någon som kan hjälpa och avlasta. Psykisk ohälsa är absolut inget att skämmas för, det är tyvärr ett allt vanligare problem i vårt stressade samhälle.
Milla – ❤
Sköt om dej, Modigt av dig att vara så ärlig i din blogg, det gillar jag med din blogg. Vi måste sluta skämmas och sluta klanka ner på psykisk ohälsa det kan drabba vem som helst. Som du skrev tycker jag åxå att du ska ta varenda chans att vila och faktiskt vila/ göra något som du känner att du vill, ingen dör/ far illa av lite lämnad disk och rådd… Bra prioterat att leka med din son ist tycker jag när/om du inte hinner/orkar. Krya på dig (för det tycker jag absolut man kan säga depression är en sjukdom en svår en.)
Hej – Tack! ❤
Styrkekramar! Hoppas du mår bättre snart ❤️
Sofia & Caroline – Tack! ❤
Ta vara på dig! Och fint att du skriver om det! Tyvärr är det nog en alltför vanlig sjukdom idag… <3
Styrkekramar till dej! Jag gick in i väggen och fick utmattningsdepression i maj detta år. Detta efter år av ”små sjukdomar” och sjuklig stress. Går nu även på medicin för att få livet att fungera lite bättre men det tar sin tid. Har nu efter några bakslag lärt mej min kropps signaler och försöker att leva mitt liv enligt mina villkor, enligt vad min kropp säger och enligt vad jag själv tycker om att göra!
Hälsan kommer alltid först, i vilken situation som helst! Kom ihåg att sätta dej själv först! Depression och utmattning är allvarligt och som vid vilken sjukdom som helst måste man läka ordentligt innan man kommer igen! All styrka åt dej än en gång, du klarar det här, du e stark!
Daniela – ❤❤
Kram till dig! Nej, du är inte ensam… Jag fick min diagnos för 1 ,år sedan och nu har jag så småningom trappat ner på medicinen. Jag har också börjat blunda för hushållssysslor – och jo, det märks minsann – men min man har samtidigt blivit duktigare att hugga i. Nu försöker jag också prioritera mig själv mera och försöker motionera 30 min. varje dag. Det är bästa terapin…
S.L – ❤❤
Kramar <3
Michaela Fagerudd – ❤
Kram på dej!
JohannaS – ❤