Saragunmarie – Singelmorsa med Adhd.

Det är mycket nu. Både bra och dåligt. Jag skrev redan om det roliga i föregående inlägg, så nu ska jag skriva av mig om det mindre roliga.

Jag har ju länge lidit av kronisk trötthet och även panikattacker nu och då. Men nu får jag även lägga till IBS (som jag redan skrev om här) och Candida till min lista.

Dom senaste veckorna har jag mått skitdåligt. Inte ens de närmsta (inte ens Roy) vet hur illa det varit eftersom jag inte velat tynga andra med tråkigheter, utan jag har mest i farten (om nån frågat) berättat att jag mår illa och har yrsel.

Sanningen är att jag har haft så svår yrsel + domningar och känselbortfall att jag seriöst trott att jag håller på få en stroke. Jag har legat vaken om nätterna och haft sån ångest. Med en stroke i bagaget stärks ju allt detta ytterligare och minsta lilla tecken på domningar och smärta i huvudet gör ju mig orolig.

Dessutom har jag mått väldigt illa från och till. Det har varit mycket spring till toan, men jag har ändå inte kunnat spy, så det har inte lättat heller.

Till råga på allt har mitt humör varit USELT, och mina humörsvängningar har nått en helt ny nivå.

Allt detta är tydligen symptom av IBS & Candida, och sen jag fick veta det så har allting varit lättare att hantera, men vissa dagar har det verkligen känts som att hela min kropp spelar på sista versen.

Däremellan dom värsta dagarna så har jag (tack & lov!) haft bättre dagar. T.ex. idag har jag mått bra hela dan, det är först nu till kvällen jag börjar känna av yrsel. Igår mådde jag också helt okej, men inatt mådde jag sååå illa. Så det kommer och går.

Första steget, och det absolut viktigaste för mig just nu, är att inte lova för mycket till höger & vänster. Att tänka mer på mig själv och faktiskt kunna säga nej. Det har faktiskt fungerat bra dom senaste veckorna. Jag har sagt att jag mår dåligt och inte orkar, och verkligen försökt att inte ha dåligt samvete för det.

Jag måste också tillåta mig själv att vila (gärna sova) mer om dagarna. Det är ju Wilton som bestämmer det där, men de dagar han sover dagtid så försöker jag kunna slappna av så pass att jag hinner få en blund jag också. Redan en kvart gör så mycket.

Sen måste jag också ta tag i kosten. Bort med onödigt socker och dra ner på mejeriprodukter & gluten rejält. Det kommer bli en rejäl utmaning, och jag har inte orkat ta itu med det än.

Här ser ni två bilder från min vardag.. Till vänster dricker jag ett glas Aloe Vera gel efter en jobbig natt och till höger vilar vi på soffan. Dom stunderna då han frivilligt lägger sig ner bredvid/på mig är guldvärda! Då vilar vi en stund tillsammans tills det börjar rycka i benen på honom igen.