Efter att ha bloggat hos blogg.se i 1,5 år så kände jag att det var dags för nåt nytt. Så nu provar jag på hur det är att blogga här hos Vimedbarn, och förhoppningsvis ska jag trivas och stanna kvar här ett tag. Förhoppningsvis ska jag få med mig mina gamla inlägg hit så att både ni & jag enkelt kan bläddra tillbaka. Tills dess hittar ni min gamla blogg här.
Jag startade min första blogg hösten 2009, så totalt har jag bloggat i 5,5 år nu, på en rad olika bloggportaler. För er som inte läst min blogg tidigare så ska jag presentera mig kort.
Mitt fullständiga namn är Sara Gun-Marie Westerlund, jag är 24 år gammal, och bor i mellersta Finland i en liten by som heter Kovjoki. Jag är utbildad hantverkare och studerar inredning på högskolenivå. För tillfället är jag mammaledig och väntar mitt första barn tillsammans med min pojkvän som jag varit tillsammans med i nästan 9 år.
31 mars gör vi planerat kejsarsnitt om lillkillen inte valt att titta ut tidigare.
Varför blir det planerat kejsarsnitt då? Jo, då jag var 17 år gammal så drabbades jag av en hjärninfarkt som ledde till att jag blev förlamad i hela vänster sida av kroppen. Det var en stor propp som fastnade i motorik-området i hjärnan. Pga. detta så vill inte neurologerna riskera att låta mig föda naturligt eftersom de anser att en naturlig förlossning skulle orsaka för stor påfrestning åt mitt huvud.
Min graviditet har varit allt annat än lätt. Sen vecka 8 har jag mått illa nästan dagligen och jag fick därmed svårt att orka med skolan. Sen januari har jag varit sjukskriven pga. illamåendet, och stundvis har det varit så hemskt att jag bara legat och gråtit. Jag är van att alltid ha tusen saker på gång, så att tvingas ta det jättejättelugnt har varit väldigt psykiskt påfrestande. Nu på slutet har jag dock mått bättre, så nu tampas jag bara med diverse krämpor & en evig trötthet. Men så länge illamåendet håller sig på avstånd så orkar jag ändå städa, renovera och sköta de dagliga hushållssysslorna utan några större problem.
Jag bor tillsammans med min pojkvän i ett litet rött hus på landet. Tillsammans har vi två katter som är alltför bortskämda. Alecia är helvit och har världens hetsigaste temperament. Hon är döv sen födseln och har dessutom bara tre ben efter att vi tvingats amputera hennes vänstra bakben efter en olycka för några somrar sen. Nelly är helsvart och vääääldigt försiktig. Hon har sällan nån egen vilja, utan gör som storasyster helt enkelt.
Jag har ända sen liten jobbat med djurskötsel & jordbruk tillsammans med pappa. Jag trivs bäst bland djur & traktorer, men brinner också för inredning, barnkläder & musik.
Jag är envis som tusan, har ett temperament som inte är att leka med, och går absolut inte ihop med snåla, giriga & egoistiska människor.
I min blogg kommer ni att få läsa om allt som kommer i min väg. Jag är en mångsysslare som älskar att ha massa projekt på gång. Jag vill inte klassa mig som nån typisk mammabloggare, utan jag varierar inläggen vilt. Och det viktigaste av allt – jag är alltid ärlig. Jag vägrar blogga om bara rosa fluff. Välkomna till verkligheten!
Alla bilder i det här inlägget är tagna från mitt Instagram-konto. Ni kan följa mig där om ni vill, ni hittar mig under namnet saragunmarie.
Jag har ju läst din blogg lite då och då sedan innan men kul att du har flyttat hit. Funderar själv på att flytta min blogg hit men vi får se hur det blir!
Jag är än så länge nöjd med mitt beslut att flytta bloggen, även om det alltid är lite krångligt i början då allt är nytt.