Den senaste veckan har jag faktiskt tagit emot mycket mer hjälp än vanligt då jag insett att jag inte orkar med allting själv. Jag har ju tidigare skrivit ett inlägg om att jag verkligen behöver avlastning men får ångest då jag ska lämna bort honom. Så nu har jag börjat göra som det passar mig bättre, nämligen att låta nån passa honom hemma hos oss medan jag vilar, städar eller jobbar. Tidigare har det mest kommit på tal om att nån ska hämta honom eller att jag ska lämna honom nånstans, och det har aldrig känts bra. Den senaste veckan har både mostror och fastrar varit hos oss och lekt med honom så att jag fått vila huvudet lite, och det har varit såå skönt att få släppa (minska på) ansvaret en stund. Igår var vi även till mommos, och där finns det flera ivriga skötare och massa roligt att se på på gården för Wiltons del, så där går timmarna fort för honom.
Det känns otroligt bra att ha hittat nåt som passar mig bättre, för att få ångest så fort nån nämner ordet ”avlastning” är verkligen inget roligt.
He låter jättebra!
Vad bra att det funkar på det sättet för dig, så du kan få lite avlastning när det behövs! ☺