Jag är inte riktigt redo att berätta min egna historia än, det känns som att om jag håller tyst om det så har det kanske aldrig hänt.
Så jag frågar er istället: Tror ni på spöken? Och har ni varit med om nåt övernaturligt nån gång?
Då nåt övernaturligt händer
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Jag har aldrig varit med om nåt övernaturligt, men har hört en massa (och då menar jag verkligen EN MASSA) historier av vänner, jobbkompisar och alla i min familj som varit med om ett och annat. Jag tycker det är jätte intressant med allt som heter övernaturligt, spöken, andar, och speciellt livet efter döden. 🙂 älskar att lyssna på historier vad andra har varit med om, och skulle gärna vara med om något själv också nångång.. känns som att jag är den enda personen i världen som aldrig sett/varit med om något övernaturligt 🙁 det skulle vara så spännande, men självklart också skrämmande 😛 och även om jag aldrig fått något ”bevis” så kan jag inte annat än tro på det övernaturliga.. Nu ska du samla allt mod du kan hitta och skriva ett inlägg om vad som har hänt, vi är säkerligen många som är intresserade! 😉 😀
F.P – Jag säger bara LYCKO DIG som aldrig behövt va med om nåt övernaturligt!
Jag vet inte vad jag tror på längre hahaha. Det händer saker ibland som inte har förklaring.
Giuly – Vill du berätta? 🙂
Förutom då hunden stirrade blint på en punkt å skällde å morrade, kom ja faktiskt på ytterligare en sak.
Var hos en vän och övernattade. Vi kollade på filmen paranormal activity mitt i natten och ytterdörren kom upp. Hunden skällde men vågade inte gå dit, så vi fick bara glatt stänga dörren. Nästa moron satt vi runt köksbordet och diskuterade precis om filmen vi kollat, oc precis då trillar väggklockan ner på golvet bakom min kompis. Det var lite spooky.
Googla upp filmen ifall dy int vet vad det är, så förstår du bättre spänningen i de hela ?
Sussu – Men nej FY vad obehagligt! ? 😐 Usch va rädd ja sku ha blivi! Tack för att du dejlar mé de 🙂
Vilket intressant inlägg! 🙂 Har alltid fascinerats av det övernaturliga, trots att det samtidigt skrämmer mig… Jag tror absolut på spöken. Har bara varit med om lite små händelser själv, inget stort, men i alla fall. En gång när jag var tonåring var jag ensam hemma då mina föräldrar för ovanlighetens skull var bortresta över dagen. Då var det precis som om någon ryckte flera gånger i vår ytterdörr, och något måste det ha varit, för vår hund började skälla så det var inte som jag bara inbillade mig, han skällde alltid när någon kom. Det var bara att det inte var någon där! Sen en gång när jag var vaken på natten och låg med ryggen mot rummet var det precis som om någon suckade bakom mig. Vågade inte vända mig om och kolla i mörkret eller tända lampan… Detta hände alltså i mitt barndomshem. Något som också hände där var att sen min katt som blev nästan 18 år dött så hörde min mamma flera gånger hur hon hoppade upp på diskbänken (hon brukade hoppa upp dit för att få friskt vatten), om jag inte minns fel så hörde jag det själv en gång också när jag var där.
Berätta gärna vad du själv varit med om, när du känner dig redo, tycker som sagt att detta är ett otroligt intressant ämne och det var så spännande att läsa vad andra varit med om och upplevt!
Milla – Usch vad obehagligt det måste ha varit då du hörde att nån suckade mitt i natten. :O Jag är verkligen skitskraj då det kommer till spöken och sånt. Tack för att du delar med dig! 🙂
Ja tror definitivt att det finns spöken eller andar. I mitt barndomshem hade en man fått en sjukdomsattack vid köksbordet, och när vi flyttade in så hade vi ett köksbord som knarrade när man satt med armbågarna på det. Detta bord knarrade på nätterna precis som om någon satt där. Samma när nya flyttade in och med annat köksbord.
Johanna – Oj, intressant. Tack för att du delar med dig! 🙂
Jag tror inte på spöken, jag vet att de finns! Har fler gånger under min barndom sett övernaturliga saker men har aldrig varit rädd.( bodde i ett gammalt hus var min pappas farfar dött i vårt vardagsrum samt 20 meter framför vår ytterdörr var en massgrav då pesten härjade i början av 1900 talet) jag har sett min pappas farfar se på mig från trappan och min pappas farmor stod och log mot min lillasyster. Vi har haft en medie hos oss som berättade att vi har glada andar runt oss. Jag är glad att det finns ett afterlife och att våra nära och kära är med oss 🙂
Camilla – Vad skönt att du aldrig varit rädd. 🙂 Vad hemskt med massgrav, usch! Tack för att du delar med dig!
Jag tror nog på att det finns något, om man då ska kalla det spöken eller int vet jag int.. :p Men jag tycker det är otroligt spännande med övernaturliga saker och skulle vilja få bevis på att det jag upplevt faktiskt var på riktigt och inte något jag bara inbillade mig.
För många år sen hände det lite konstiga grejer i stallet var vi har hästarna, både jag och syrran hörde flera gånger hur någon kom in och helt tydligt sa HEJ. Det var alltid en flickröst men då vi svängde oss om var ingen där. En trög dörr som öppnats och stängt igen av sig själv m.m..Flera gånger har jag känt mig iakttagen där och fått en väldigt obehaglig känsla i hela kroppen. Allt slutade lika plötsligt som det började.
En annan grej hände ofta då jag var liten och gick i lågstadiet, jag kom hem efter skolan och satt i mitt rum och lekte och hörde steg som närmade sig genom hallen, jag öppnade dörren för att säga hej åt pappa eftersom jag trodde det var han som kom hem, men ingen var där. Dock hade jag aldrig någon obehaglig känsla vid dessa tillfällen utan fortsatte leka och tänkte inte desto mera på det sen.
Piia – Jag tror absolut inte att du inbillade dig. Men jag vet – man börjar ju tvivla och försöker hitta nån naturlig förklaring till det eftersom man oftast inte har nåt bevis på att det har hänt. Tack för att du delar med dig 🙂
Jo jag tror starkt på det övernaturliga. Har inte sjäv varit med om något som jag kan direkt koppla till övernaturligt men jag har vänner som har sett och varit med om märkliga oförklarliga saker.
Faschineras starkt av det övernaturliga, samtidigt som det skrämmer mig.
Jag har så länge jag kan minnas trott på det övernaturliga. Tråkigt nog så har många ”dumförklarat” mig. Det fina är ju att var och en får tro på vad dom vill 🙂 Hoppas du vill dela med dig av din historia.
Anna – Tack för ditt svar! 🙂