-Jag vill att han ska minnas att han alltid kände sig trygg. Att han fick visa sina känslor och aldrig behövde va rädd för att bli hånad eller förminskad. Att han inte visste vad våld innebar och att han aldrig behövde va rädd för varken fysiska eller psykiska påhopp (vilket ju borde va en självklarhet för alla men som tyvärr långt ifrån är det). Att han visste att kärleken från mig & pappa var (och alltid kommer vara) ovillkorlig och att vi alltid alltid finns där oavsett vad.
-Vi åkte inte ofta iväg på resor, men vi skapade massa roliga minnen med det lilla. Långa dagar vid stranden om somrarna, sena cykelturer då värmen inte lät oss sova, spontana besök till grillen, igelkotts-spaning och lek på gården med grannbarnen. Fartfyllda besök i pulkabacken om vintrarna, många timmar på isen med skridskorna, förberedelser inför julen och många mysiga filmkvällar.
-Att hans mamma alltid kämpade för rättvisa och försökte sitt bästa trots sina sjukdomar, och att pappa jobbade hårt och försörjde oss.
-Att han alltid fick vara sig själv och att vi aldrig begränsade honom med kläder, intressen och leksaker.
-Och så vill jag att han ska minnas att han fick höra många gånger varje dag hur mycket vi älskar honom och hur stolta vi är över honom. Att vi kramades & pussades massor och att vi alltid sa förlåt om nån av oss hade gjort eller sagt nåt dumt.
❤️
