’
Idag firar jag 10 år tillsammans med den här gubben som samlar på Pokémons i smyg, som gärna skulle spela dataspel dygnet runt, som inte kommer ihåg sin egen födelsedag (men nog min, hehe), som alltid sover vänd ifrån mig, som måste ligga i sängen(!) för att kunna kolla telefonen (om vi är hemma alltså (det blir en hel del sängliggande för hans del med andra ord)), som älskar att experimentera med mat, som trampar av sig byxorna precis varsomhelst så att de ligger i en ful hög nånstans mitt i vägen för mig, som jobbar flitigt för att försörja oss, som driver mig till vansinne ungefär femtusen gånger per dag, som går runt i cirklar då han pratar i telefon, som hatar att jag älskar choklad, som borstar tänderna ungefär två gånger på sju år, som älskar att prata om byfånar och som har gett mig världens finaste son. ❤
‘
I 10 år har vi älskat, grälat, gråtit & skrattat. Jag har många gånger trott att slutet för oss har kommit, men på nåt vis har vi ändå hållit fast vid varann.
Jag är säkert världens sämsta flickvän ibland, och jag kan även va så dötrött på dig, men trots allt så älskar jag dig och hoppas att vi kan sitta bredvid varann ännu då vi är 85 utan att ha ihjäl varann med våra proteser & käppar & gudvetvad.
‘
Tips på hur jag får med honom på parterapi, anyone?
Hahah ojoj va jag känner igen mig.. Gubben din är skrämmande lik min 😀 vi träffades oxå i högstadiet, jag var 14 och han hade nyss fyllt 16. Nu är vi 26 och 28 och håller fortfarande ihop 🙂 ..även om vi håller på att slita huvudet av varandra vissa dagar.. Skulle vi inte ha skaffat barn skulle vi nog ha haft ihjäl varandra vid dethär laget 😉
F.P – Hahaha, det är verkligen inte lätt.. ??
Vi är inne på vårt tolfte år tillsammans, varav barn funnits med i bilden i snart sex av dom åren. Vi träffades i högstadiet och jag tror det är nåt speciellt med att träffa sin ’perfect match’ så tidigt i livet. Många hoppar ju in och ut ur förhållanden hejvilt i den åldern, med all rätt, så funkar ju tonåren för de flesta liksom. Men om man träffar nån vid så ung ålder och håller ihop under dedär mest stormiga åren när man utvecklas som person och sen förhoppningsvis hittar sej själv och sin vuxna identitet. Om man går igenom den tiden tillsammans. Jag har ju inget att jämföra med, men det känns som om man känner varandra på en helt annan nivå då. Man känner varandra utan och innan o i vissa situationer kanske man till o me känner sin partner bättre än sej själv, och vice versa. Vi har också våra dagliga gnabb, fruktansvärt onödiga, men jag ser det som ett bevis på att man känner varandra så bra att det är omöjligt att trippa på tå och vara till lags hela tiden. Sånt skulle ju driva en människa till vansinne, om man aldrig fick utlopp för sina sämre sidor. Det kan ibland oxå kännas övermäktigt tycker jag, när man dessutom har barn att ha ansvar över 24/7, men där är nog verkligen nyckeln till att hålla förhållandet lyckligt att som du i ett inlägg skrev om, kunna ta emot hjälp. Om man har turen att släktingar o vänner vill ställa upp o se efter småttingarna nu som då, även om de bara e för en par timmar, ta den chansen! Var självisk! Det ger så oerhört mycket både för en själv och förhållandet att emellanåt få bara vara sej själva o int bara mamma o pappa.. De behöver ju int vara en barnfri helg liksom, ibland kippr vi av barnen för att fara ti Prisma o veckohandla på tumis till o med ? De gäller att hitt dedär små stunderna o investera i förhållandet, då håller det ?
Elin – Du har så rätt! Vi var 15 och 16 år unga då vi träffades, och så fruktansvärt omogna. Det är helt otroligt att vi hållit ihop sen dess med tanke på hur unga vi var då vi träffades. Men vi får va stolta att vi klarat det 🙂 Jag måste bli bättre på att ta emot hjälp och verkligen investera mer i förhållandet. Redan en timme på tumis gör ju så mycket 🙂
Stort grattis till era 10 år! ? Om några veckor firar vi också 10 år tillsammans, och jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Ibland grälar vi så det osar om det, vi driver varandra halvt till vansinne var och varannan dag, men ändå skulle jag inte vilja vara med någon annan i hela världen än just honom!
Milla – Tusen tack! <3 Haha precis! 😉