Då och då kommer de. Nätterna med ångest. Då jag vaknar upp av att det hugger till i huvudet och vänster arm eller halva ansiktet domnar bort.
Inatt hände det igen. Jag vaknade av ett hugg i huvudet och märkte att armen var svag och bortdomnad. Troligtvis hade jag bara legat konstigt på nåt vis, men jag kan inte bara vifta bort det faktum att det är fullt möjligt att jag i nåt skede får en ny stroke. ”Du har egentligen ingen ökad risk, jämfört med helt friska människor, att få en ny stroke” har neurologen sagt, men jag kan inte komma ifrån rädslan att det ju faktiskt kan hända. Dom som inte varit med om nåt liknande förstår inte.
Jag väckte Roy och sa att jag har ont i huvudet och att armen är bortdomnad. ”Vänd dig på rygg”, sa han, så det gjorde jag och så låg jag vaken hur länge som helst och bet mig i kinden för att försäkra mig om att känseln inte försvann. Jag höll Wilton i handen och var livrädd för att somna.
Jag slumrade till några gånger och vaknade till med ett ryck igen. Den där hemska rädslan och ångesten som sköljer över en då man ligger vaken mitt i natten och är livrädd för att dö, samtidigt som man vet att allting troligtvis bara är inbillning, går inte att beskriva.
Så idag är jag inte den piggaste & gladaste, men jag är desto mer tacksam över allt jag faktiskt har. Idag vilar jag så mycket jag bara kan.
Usch alltså ja kan bara tänk mig hur jobbigt e kan vara. Ja själv har int vari me om en stroke men att vakn upp å känn att nånting int e som e ska vara så e hemskt, speciellt mitt i natten. Ja kan vakn åv en sån dunderångest så ja tror ja håller på får fel i huvu eller så kan ja å vakn åv att e drar i nackan min å ja e varje gång lika livrädd att e ska vara nå fel i huvu (speciellt om ja har domningar å). Dock lider ju jag utav lite hypokondri men rädslon åv att dö mitt i natten e HEMSKT! Speciellt eftersom man blir så rädd å int vet om e er inbillningar som gör att e domnar fö människans huvud e ganska klyfti me att allt blir värr om man e oroli över nånting..
Usch ja, kram åt dig Sara! <3
Johanna – Ja fy, man har ju en tendens att förstor upp allting på nätren dessutom. :/ Tur att demhe nätren int komber alltför ofta. Ja har hadd perioder tå e har vari sådé flejra vikor i streck, men ibland gar e flejra månader emellan gangona. Ja sku noo få skriv in me ti na dårhus om e sku va varje natt, fö man blir noo minst sagt rubbad åv e. Usch. Stor kram åt te å! <3
En stor kram ♡
Anonym – Tack! <3
Men usch vad hemskt att måst känn såde! 🙁 kram!
Sara – Ja he e verkligen int na roligt 😐 Tack! <3