Livet rullar på bra just nu. Jag börjar ta mig upp ur depressionen (har svag dos medicin på än) och utmattningen har hållit sig borta ganska bra på sistone. Jag orkar hålla igång mycket bättre om dagarna utan att totalt kollapsa till kvällarna.
Allt känns överlag mycket lättare, och trots att jag är extremt känslig och ofta gråter av ren frustration om kvällarna för minsta lilla så känner jag att jag börjar bli vän med mig själv igen.
Jag har massvis att bearbeta som hänt de senaste 15-20 åren, och mycket handlar om att kunna acceptera att jag inte kan göra nåt åt det som hänt och att jag inte kan ändra på folk, hur gärna jag än skulle vilja. Jag försöker se framåt, planera och samtidigt njuta i nuet och ta vara på varje dag.
Jag börjar, för första gången nånsin, känna mig trygg & lycklig. Jag & Roy har det bättre än nånsin och livet känns mycket ljusare och lättare. Äntligen!
Va roligt att höra! Komihåg att inte sluta för tidigt med medicinen! Man bör vara minst 6 mån. symptomfri. Jag slutade med medicin i november (självmant) och ni i juni slog utmattningsdepressionen till igen… ?