Lycka

Jag känner sån lycka över den här ungen. Tänk att han är här nu, att det var just HAN som låg och sparkade inne i min mage i 9 månader. Han är den finaste i hela världen i mina ögon, och det finns inget jag inte skulle göra för honom. Det hemska illamåendet jag tvingades stå ut med i ungefär 7 månader var ju helt klart värt det. Jag sa så många gånger ”aldrig mer”, men nu vet jag att jag inom några år nog kommer att vilja ha ett syskon åt Wilton.

Hans ögoninflammation har lugnat sig rejält, så jag hoppas att den försvinner helt snart. Hans vikt har också börjat gå uppåt riktigt bra. Sen vi blev utskrivna från barnavdelningen i fredags har han gått upp hela 230 gram, så nu är det inte långt kvar till födelsevikten. Vilken glädje då vi väger honom och ser att det går åt rätt håll. Äntligen!

Min mjölkstockning har inte velat ge med sig än, men det känns ändå bättre, så snart borde det väl nog släppa. Jag har gjort allt ni tipsat mig om, så tusen tack för alla tips! Det tar väl sin tid bara, inte ska det väl gå för enkelt heller. 😉

Roy har fotat bilderna.