Det är längesen jag skrev om Wiltons utveckling. Senast jag skrev så var det bl.a. matvägran och jobbiga nattningar som gällde.
Nu har han, tack och lov, börjat äta bra igen, och nattningarna går lite smidigare. MEN han gnäller nästan konstant och börjar gallskrika så fort han inte får som han vill. (T.ex. om han är på väg att dra en vas i golvet och jag säger bestämt ”nej!” så skriker han halvt ihjäl sig.) Otroligt frustrerande och påfrestande då jag inte har nån extra ork. Jag går och plockar undan grejer hela tiden, men så fort jag flyttat dom till ett annat ställe så går han dit och röjer istället. Helst borde allt flyttas upp i takhöjd..
..Så nu vill jag bara att den här fasen med massa skrik & gnäll ska va över, helst igår.
Vad mer? Jo, han klättrar överallt. Det finns inte det ställe dit han inte slipper upp på ett eller annat vis.
Och så har han hittat sina näsborrar. Dit långt in ska ett finger helst va nästan jämt. Naveln är också rolig att undersöka.
För några veckor sen gick han runt en hel dag och sa ”dumma mamma” om och om igen, och jag undrade var tusan han hade fått det ifrån. Nästa dag hade han glömt bort den frasen (tack & lov) och jag har ännu inte hittat den skyldige. Jag har dock mina aningar..
Han följer efter Alecia (vår äldsta kisse) överallt. Han sitter t.o.m. bredvid henne då hon äter. Och då hon sitter och ropar efter mat så går han och klappar henne på huvudet, haha. Han tycker om alla djur han hittills träffat, men Alecia är absolut favoriten.
Ofta då han vaknar om morgnarna så hinner han knappt öppna ögonen innan han vrålar ”NANNAA!!!”. Nanna betyder alltså mat. Hans nya smeknamn är därför ”Nannamonstret”.
Ibland då jag sitter i soffan så kommer han och klättrar upp i min famn och somnar där. Det är det bästa jag vet. ❤
Snart blir han 1 år och 4 månader gammal. Lilla stora älskling.
