Den här virriga morsan har ju helt glömt bort att skriva om Wiltons ettårs-kontroll vid rådgivningen.. Nå, bättre sent än aldrig. ?
Bilder från då Wilton var 11,5 månader gammal. Fotograf: Linda Sjölund.
- Han väger 11,5 kg och är 77,6 cm lång.
- Han har strl 92 på kläderna och strl 23 på skor.
- Han gick inte ännu då vi var på kontroll, men nu är han bra på gång. Som mest har han tagit 10 steg utan stöd.
- Han säger bl.a. mamma, pappa, nanna, da!, ta!, aaaj, atta.. Även äiti (mamma på finska) har han sagt en gång.
- Han ger det han håller i handen åt mig då jag säger taaaack.
- Han pekar med pekfingret eller sträcker ut handen med handflatan uppåt då det är nåt han vill ha.
- Han tar sig försiktigt ner ur soffan och sängen helt själv.
- Han älskar fortfarande allt som har hjul, även all form av pennor är en stor favorit.
- Han äter fortfarande alla smulor han hittar på golvet..
- Han har ritat sin första teckning. Den gav vi åt hans gammelfaffo & -faffa på deras guldbröllopsdag. Den finns dokumenterad på Instagram (@saragunmarie).
- Han är väldigt ”våldsam” med mig. Han river mig skithårt i håret, näsan, munnen osv. Han lägger sig även över mitt ansikte och slår sitt huvud hårt i mitt. Inget tycks göra ont för honom, och han väntar väl bara på en reaktion. Hur ska man reagera på såntdär? Han har aldrig gjort så mot nån annan, inte på flit i alla fall. Bör tilläggas att han är väldigt ”mammig” och oftast duger bara jag. PS. Hos oss existerar inget våld för övrigt!
Världens bästa Wilton! ❤
Hittade det här, minns att jag undrade samma då mitt barn var i den åldern.. 😉
”Självklart är det mycket frustrerande att inte kunna berätta hur något känns eller vad man vill – att alltid vara föremål för folks gissningar. Denna frustration kan t.ex visa sig i att barnet blir rasande, bits, slåss eller rent generellt visar upp ett aggressivt eller destruktivt beteende. Det bör också i detta sammanhang påpekas att speciellt bitning och kanske när barnet drar dig i håret inte behöver vara uttryck för aggression eller frustration utan kanske bara är uttryck för sin kärlek till dig. Det är inte så lätt för en ettåring att skilja på en puss och en bitning. Det kan också vara uttryck för att barnet vill påkalla uppmärksamhet eller bara är rastlöst. ”
http://www.barnsidan.se/smabarn/en-ettaring.htm
Heidi – Oj tack snälla! 🙂
Felicia är precis likadan! River, klöser, kniper, luggar, slår och sparkar. En gång sparkade hon mig jättehårt på kindbenet under ögat, blev rädd jag skulle få blåöga och det kändes flera dagar efteråt. Läste i en bok att de gör så där för att visa sin kärlek för föräldrarna och vissa kan vara väldigt våldsamma i sina ömhetsbetygelser. Och att de gör så när de är trygga i sin kärlek till föräldrarna – de vet att man älskar dem ändå, och vill testa att kärleken håller. De orden blev jag tröstad av när det kändes som allra jobbigast, att veta att hon tycker om mig/oss så pass mycket att hon vågar testa gränserna och vara ”våldsam” och inte gör det för att ”jävlas” med oss.
Milla – Åh TACK för din kommentar! ❤❤ Nu känns det mycket bättre! Jag var så rädd att han gjorde det för att visa att jag gjort nåt fel, typ. Hoppas det är över fort för er också! 🙂
Blir inte bättre med åren hehe. Min yngsta på 5 år får riktiga utbrott och kan riva,knipa,slå och tillochmed spotta på mig när han blir arg. Men kommer alltid sen och ber om förlåtelse.
Johanna – Oh shit.. :O Ja hoppas ändå e lugnar ner se snart, fö all bån e jo olika 😀
Saga är lite lika, slår mig i ansiktet o kniper mig i ansiktet. Idag rev hon så det började blöda, kul då man ska på fest imorgon… Det gjorde så ont att jag blev tårögd, drog riktit överdrivet ner mungiporna o sa ajjajj mamma fick ont… Hon bara tittade. SÅ UNDERLIGT. O bara mig.
Sandra – Skönt att höra att fler är likadana (trots att jag såklart inte önskar att nån annan ska behöva stå ut med sånt). Jag undrar om dom testar oss som dom är mest med för att se hur långt tålamod vi har, typ 😛
Sötnosen <3 🙂
Linda – ❤ ❤