Saragunmarie – Singelmorsa med Adhd.

Åh vad det kan va svårt ibland. Att veta om man gör rätt eller är helt ute och irrar.

Jag har alltid tänkt att så länge jag överöser W med kärlek, beröm, uppmuntran och heja-rop så ordnar sig det mesta annat. Men han blir hela tiden äldre och mer medveten, och nu är han inne i en period då han testar våra gränser hela tiden. Ofta räcker det med att säga ”ge tillbaka mammas börs” eller ”sätt tillbaka vasen på bordet”. Men ibland behövs det mer än så;

Då han t.ex. stoppar näven i blomkrukan och slänger blomjord & torkad lera över golvet så krävs det att vi sätter oss bredvid honom och säger bestämt ”plocka tillbaka maten åt blomman” och så sitter vi där tills han har plockat upp allt. Ofta slänger han ut mer då han plockat upp nästan allt, så då påminner vi honom om att vi sitter där tills han är färdig. Han testar oss alltid genom att låtsas gråta, försöka fiska fram nån puss eller sätta sig i famnen på oss. Men allt sånt ignoreras tills han har plockat upp efter sig.

Vi försöker tänka att det kommer löna sig i slutändan trots att det suger just nu att sitta 30minuter flera gånger varje dag och vänta ut honom. Han måste lära sig att det är vi som sätter reglerna, annars kör han över oss fullständigt om några år.

Phu. Det är allt annat än lätt, och jag har ofta dåligt samvete. Men jag förklarar åt honom att vi sätter regler för att vi älskar honom så mycket – inte för att bråka.

Men allra oftast är jag stoltaste mamman i världen; som då han säger ”tack” då han får nåt eller då han kommer och ”ajjar” mig på huvudet då han märker att jag har ont.

Vi vill att han ska växa upp till en artig, omtänksam, självständig och fin kille, och därför behövs regler. Jag hoppas verkligen att vi gör rätt. Han är värd enbart det bästa. ❤