Då jag ska iväg nånstans så blir det sällan bara raka vägen på snabbast möjliga tid, utan det blir ofta några stopp längs vägen. Ibland för att lyfta en död katt, ekorre eller mårdhund åt sidan, eller så stannar jag för att kolla så att det inte ligger t.ex. kattungar i en plastpåse som nån dumpat vid vägrenen.
Jag har även alltid djuren i tanken då jag kör. Jag spanar efter älgar, rådjur och katter som kan komma upp på vägen. Jag bromsar för fåglar, möss och igelkottar.
Jag får ta så mycket skit från folk i min omgivning för att jag bryr mig så mycket om djuren. Hur är det möjligt? Det känns ärligt talat som att jag ibland får ta mer skit för att hjälpa djur än vad de som plågar dom får ta. Vilken sjuk värld det här är.
Jag har även fått höra otaliga gånger att jag bryr mig mer om djur än om människor. Well, vad ska jag säga? Jag bryr mig om alla. Både djur och människor. Man måste inte va antingen eller.
Och så det där eviga ”Du kan ändå inte hjälpa alla djur i världen”. Bra att ni påpekar det så att jag kan komma ner på jorden igen. Är folk verkligen seriösa då de häver ur sig nåt sånt? Skulle ni ha sagt det åt min neurolog också som räddade mig då jag fick stroke? ”Låt henne dö bara, du kan inte ändå rädda hela världen”.
Ingen kan göra allt, men om många gör lite på var så har vi kommit en bra bit på väg.
Det finns vardagshjältar överallt. Sluta aldrig med det ni gör, tillsammans gör vi världen bättre! Det är aldrig heller för sent att börja. Djuren behöver nån som kan stå upp för dom då de själva inte kan prata.
Så sant så! Jag är precis likadan och har behövt förklara mig flera gånger – ens det är så knäppt på något vis. Heja oss!
Rebecca – ❤❤!
Detta var ett jättebra inlägg! Du är ju bara för härlig alltså.. :’) världen behöver flera som dig! <3
F.P – Oj tack snälla du! ❤
Du är sannerligen en vardagshjälte för djuren! Vill bara påminna (även om du säkert har det i åtanke redan) att man inte alltid bör bromsa för de allra minsta djuren när man åker bil, beroende på situation (dock går det ju på ren instinkt att man bromsar, i alla fall för mig). Vet av egen erfarenhet att det kan gå riktigt illa, även om djuret klarar sig. Då får man kanske fundera om det är värt det. Detta gäller självklart både om du är ensam i bilen eller har någon passagerare med dig, men det tror jag nog att du tänker på. Ville bara påminna en extra gång, kram 🙂
Elin – Det går av ren reflex för mig om nåt dyker upp hastigt framför bilen. Och om jag ser nåt som springer/krälar/går över vägen längre fram så saktar jag alltid ner i god tid så att det kan gå över i lugn & ro. Flera gånger har jag hamnat att stanna helt och släppa över älgar, en fågelmamma med massa ungar på rad m.m. Jag förstår inte varför de minsta djuren skulle va mindre värda än de stora? Bromsar folk bara för att skydda sig själv utan minsta tanke på djuret? Självklart tänker jag mest på de jag har med mig i bilen, men att bromsa för ett djur går så på instinkt så det finns inte i min värld att göra på nåt annat vis. Jag förstår dock din point.. 🙂
Du är verkligen en vardagshjälte! 🙂 Jag har tyvärr en gång fått avliva en svårt skadad fågel. Det var inte kul, men kände mig lite som en hjälte då som klarade av att göra slut på dess lidande (en veterinär hade helt säkert gjort samma bedömning).
Maria – Jo det har hänt mig också, tyvärr 🙁 Men det är det enda rätta att göra om ett djur är så pass skadat att det inte går att rädda. Det är dock en av mina största rädslor, just att va tvungen att avliva ett djur på egen hand.