Mycket tårar

Dom senaste dagarna har jag gråtit massor. Mest av ren utmattning, men även av svek. Och de fruktansvärda nyheterna från Åbo fick mig att bryta ihop totalt. Vilken jävla värld är det vi lever i?

Pga all skit som händer i världen (som dessutom kommer bara närmare & närmare) så vågade vi oss inte till Juthbacka-marknaden i helgen. Jag gick ett varv över bron på fredagkväll bara för att träffa en person som skulle köpa lite grejer av mig, men jag ville inte ens ta med mig Wilton eftersom det kändes som en potentiell plats för ett terrordåd.

Jag vet. Jag borde inte tänka så. Man ska leva som vanligt osv, men hur enkelt är det egentligen? ?