Folk står hela tiden med pekpinnen och säger hur jag borde göra och hur jag absolut inte får göra då det gäller att ta hand om Wilton. Jag tvivlar inte en sekund på att jag kan ta hand om honom, faktum är att jag har bra erfarenhet av att ta hand om barn, och jag skulle ALDRIG göra nåt som skulle skada honom på nåt vis. Så låt mig mata honom ur flaska då han mår bättre av det, och låt mig åka iväg med honom i bilen de dagar inget annat får honom lugn.
Sen är det en helt annan sak om jag ber om hjälp & råd, då är jag evigt tacksam för all hjälp jag får. Ni bloggläsare brukar ge mig bra tips som jag haft stor nytta av, och så är det guldvärt att ha en hälsovårdare i familjen.
Jag besökte en psykolog igår som jag träffat några gånger de senaste månaderna, och eftersom jag hade med mig Wilton så passade vi på att gå genom uppfostran och barnskötsel på samma gång, bara ifall det var nåt jag själv undrade över. Hon är socialarbetare också, och har därmed bra erfarenhet av föräldrar som inte är kapabla att ta hand om sina barn, så jag kände mig trygg med att prata med henne. Hon sa direkt att Wilton ser så trygg ut och att det märks att vi har skapat ett så bra band mellan varandra. Jag berättade hur jag/vi tänkt ang. uppfostran, och hon berömde mig för att jag tänkte så ”moget” trots att det är första barnet och att han ännu är så liten. Dom där grejerna brukar man växa in i så småningom, men jag har det i mig naturligt.
Jag kände mig ännu starkare än innan då jag gick ut därifrån, och jag tänker fortsätta precis som jag gjort hittills – alltid följa min magkänsla och göra så som det känns bäst för mig och som jag vet att Wilton mår bäst av.
Tror ni att det kan handla om en osäkerhet hos folk som alltid står redo med pekpinnen för att ”rätta till fel” hos nyblivna föräldrar? Eller är det bara av välvilja? Hurudana pekpinnar har ni fått känna på? Berätta!
Vi har faktiskt inte råkat ut för så många pekpinnar (ännu). Men det är ett evigt tjat när vi är hos släktingar ifall bebisen fryser och alla plockar fram hur många filtar som helst och börjar vira in honom. Om babyn är nöjd och glad och har normal kroppstemperatur så är väl det tre tecken på att det inte behövs en extra fleecefilt? 😀
Brunnsgatan – Ja, det där eviga vira-in-babyn-i-alla-filtar-vi-hittar-syndromet.. Jag är livrädd att han ska få värmeslag då han ska viras in så hiskeligt, haha 😀 Dock är det nog bara av välmening, men jag kan bli lite stressad över det faktiskt, speciellt om man känner att han är varm och annars verkar ha det hur bra som helst.
Alla barn är olika och mamman känner sitt barn bäst och vet alltså vad som är bäst för sitt barn! Du är säkert en fantastisk mor.
Annika
<3
Hehe, vi har nog fått höra så mycket. Vi skämmer bort barnen för att vi lyfter upp dem snabbt när de gråter, när de får sova med oss om de vill. Vi fick barnen, självklart måste vi ge dem kärlek och närhet när som helst när de behöver.
Är de sjuka får jag absolut inte/måste jag självklart ge panadol… Jag är inte snabb med att ge mediciner utan vill att kroppen ska själv få jobba mot febern. Självklart ger jag om de har ont och är ledsen av det men ofta går det utan. Och de är lite sjuka 1-2gånger per år så 🙂
Så klär vi på dem för lite/för mycket. Och äldre barnet(3,5år) måste ju sitta såååå obekvämt med böjda ben då hon sitter bakåtvänt – inga klagomål från henne ännu och hellre liiiite obekvämt än bruten nacke vid krock!
Med första barnet så klagade de vid rådgivningen på allt, jag blev helt knäckt. Med andra barnet har det bytt rådgivningstant hela tiden och de har bara blivit bättre för var gång. Den nya är underbar!
Mat. Vi gör allt själv åt minstingen. Tänk att folk kan klaga på det?! De klagade på när äldre barnet bara fick köpt barnmat också.. Jepp, samma personer är det som klagat.
Konstigt att vi får så mycket beröm för våra barn om vi ändå gjort så mycket fel 😉
M – Ja, hos oss får ungen tydligen för mycket kärlek också.. Jag tycker att Astrid Lindgren sa det så bra: ”Ge barnen kärlek, mer kärlek och ännu mer kärlek, så kommer folkvettet av sig självt”. Nu tror jag inte att man kan strunta i att lära barnen vett & etikett, men genom att överösa dom med kärlek så kommer man långt! Vad fult av din rådgivningstant att klaga på allt! 🙁 På rådgivningen ska de ju finnas som stöd och ge goda råd om man behöver. Jag förstår att du blev knäckt av det. Usch!
Dethär har jag berättat som en kul grej….Det blev faktist lite absurt till sist. Nån kom och hälsade på då Minna var baby. Hon kände på händerna och undrade om inte lillan fryser. Tjaa, tänkte jag och satte på henne en tröja, varpå jag fick frågan: Får hon inte för varmt nu? lol – det blev typ. Jaaa hur ska det vara? 😀
Lena – Ja, det är ju aldrig riktigt bra oavsett hur man gör 😀
Jag tycker inte jag råkade ut för särskilt många pekpinnar sist?! Mera goda råd i såna fall, som jag sen valde att följa eller strunta i. Jag tror nog att folk i allmänhet menar väl. Och om man känner att någon uttrycker sej klumpigt så kan man väl säga till! Det gör iaf jag 🙂 Jag svarar med att jag nog vet vad som är bäst själv, tack men nej tack. Sen tror jag också att det hjälper att ha ett starkt självförtroende. Klart man inte alltid vet att man gör rätt, men om man litar på sig själv som Mamma och sin instinkt så är det lättare att strunta i andras åsikter.
Nu har vår son varit en nöjd baby och tyckt om mat (växt därefter). Men det är tydligen inte heller bra för folk i ens närhet att barnet äter ofta och växer bra. Fick många gånger höra av min egen mor att jag ger honom för mycket mat, han behöver inte äta hela tiden, ”ska det vara mat nu igen?!”, ”mamma matar ju ihjäl dig” o.s.v. Jag ammade mitt barn när HAN var hungrig. Man lär ju känna sitt barn ganska snabbt och för att undvika ett skrikutbrott så såg jag ju tydliga tecken på när det var dags att ta fram bröstet.
Det är väldigt irriterande när någon ska påpeka vad som är rätt och fel när det gäller ens eget barn. Som förälder gör man ju allt för sina barn, finns många olika sätt att utföra dem på.
Ja har tack och lov int fått så myki pekpinnar. Mest råd invävda i lite välmening. Typ ”man gör ju som man vill men JAAAG sku aldrig, eller JAAG gör hellre si och så”. Kanske he e nån sorts osäkerhet hos folk som gör att dom bara måst få inflik saker här och där. Och oftast ere ju dom som int har barn som e dom bästa föräldrarna…
Lita alltid på din egen magkänsla! Alla mammor gör olika men alla gör va som känns rätt för just dem 🙂
Verkar vara allmänt inom bloggvärlden och IG att man skall kommentera till höger och vänster. Tips är ju helt ok. Men när någon påstår att man skall sköta sitt barn på ett eller annat sätt så visar det bara på hur lite de vet om barn. Alla barn är olika och det som fungerar för ett barn fungerar kanske inte för ett annat. Som mamma vet man bäst själv! Men vissa svaga stunder som nybliven mamma så tror man inte alltid på sej skälv. Så är det bara. Men ju längre tiden går desto säkrare blir man. Och man behöver inte veta allt redan hur man skall göra i framtiden. Ta en dag i taget, för barn ändrar också.
vår flicka skrek all vakentid då hon var liten, de första 2 månaderna. Det var väldigt tufft då hon aldrig var nöjd, berodde antagligen på sjuk mage och såklart stor omställning till att komma till världen. Funderade såklart också i början om det kom för lite mjölk men konstaterade snabbt att så var inte fallet för jag såg och kände att det kom mjölk och hon gick bra upp i vikt och längd. Ibland gav vi också ersättning om det var någon dag vi trodde hon hade fått för lite men det var lika skrikigt endå. Då blev jag ganska förbannad då svärmor var och varannandag påpekade att ”jag ser nog att du får för lite mat lilla vän”. Då man har det tufft behöver man inte dessutom få kommentarer som gör att man känner sig ännu mera skit.
C – Fy vad jobbigt det måste ha varit 🙁 Och usch vad arg jag skulle ha blivit om nån sa så åt Wilton, om man dessutom kämpar och faktiskt ser till så att babyn får tillräckligt med mat. Men det är ju himla lätt för folk som inte är mitt inne i det, att slänga ur sig vadsomhelst utan att tänka efter.