Jag har fått många kommentarer ang. vår bebislängtan, och jag uppskattar verkligen att ni tar er tid till att skriva ner era erfarenheter och tips. Tack!
Här är dock två kommentarer som jag kände att jag ville ta upp och ge lite svar på tal till:
”Tänk på att du skall orka ta hand om nya bebisen, och när nya bebisen sover skall du ge din uppmärksamhet till Wilton. Och när båda sover skall du ta hand om dig själv och din relation till Roy. Med ett andra barn finns det inte lika mycket tid till vila, som du verkligen verkar behöva för att må bra. En tur på stan blir plötsligt dubbelt jobbigare eftersom du måste klä på två barn, och om du tror att Wilton kommer sköta sig själv då så önskar jag att du tänker om. Ja han kan säkert sköta sig själv men vill du det? Vill du att din 3-åring skall behöva ”växa upp” så tidigt och ta sitt eget ansvar och i värsta fall, ansvar över dig och nya bebisen?”
Jag svarar: Hur i hela friden skulle en 3-åring kunna sköta sig själv? Och varför skulle han behöva göra det bara för att han blir storebror? Utveckla gärna dina tankar lite och hjälp mig förstå vad du menar.
Och är du seriös då du påstår att Wilton kanske t.o.m. skulle hamna att ta ansvar över mig och bebisen? Det där var ett väldigt fult påhopp!
Du känner mig tydligen inte. Jag gör allt för Wilton och skulle aldrig tvinga honom växa upp fortare än nödvändigt.
”Bäst av allt är ju att vänta några år mellan barnen så man inte har 2 ”blöj-barn” på samma gång. Och då den ena värre än den andra….I ärlighetens namn. Samt att om du redan nu har tungt vissa dagar med ditt barn så kanske det inte är en bra idé att med detsamma skaffa ett till knyte. Det är så tacksamt sedan då det andra barnet klarar sig själv.”
Jag svarar: Vänta några år mellan barnen? Det är ju precis det vi gör! Om jag skulle bli gravid nu så skulle Wilton hinna bli 3 innan bebisen kommer. Du får det att låta som att vi skulle va enda familjen i världen med barn tätare än 5 år emellan..?! Och vadå ”den ena värre än den andra”?
Vem har det inte tungt vissa dagar med barnen? Om vi ska vänta tills allt bara känns lätt & roligt hela dagarna så blir det nog aldrig nån bebis.
Och din sista mening.. Menar du att vi borde vänta tills Wilton är 18 och klarar sig själv innan vi borde fundera på syskon? Vi har inte precis tänkt skita i att ta hand om Wilton bara för att vi får en spädis.. Kom igen nu. Oavsett om vi får ett eller tretton barn så behöver dom oss i många år, och det borde ju va en självklarhet för alla att fundera på innan man skaffar barn.
Älskade barn. Du är finaste gåvan vi nånsin kunnat få. Du ska absolut inte behöva växa upp för fort, oavsett om du får syskon eller inte. ❤
Visst vill man ju klara sig själv så långt det går men man ska inte skambelägga någon som behöver hjälp under en tid av sitt liv. Jag menar inte just Sara här utan helt allmänt. Själv har jag som ensamstående utbränd småbarnsåren fått mycket hjälp. Inget jag skäms över utan jag känner mig tacksam. Sen till dig Sara tror jag att ingen här tvivlar på att du är en fin mamma!?
Som flera redan skrivit så tror jag inte att dessa kommentarer är menad att såra dig eller på nåt sätt stoppa en längtan efter fler barn. Men de som läst bloggen ända sen du var gravid med W så vet ju hur jobbig graviditet du hade då och hur många olika sjukdomar/krämppor du tampats med sen dess. Och om du mått bra sen i mars så kanske du borde hinna njuta av att få må bra en tid innan du riskerar en ny gravditet som kan töja på hälsan igen en gång. Att längta och planera för en ny baby är det nog ingen som missunnar dig, tvärtom är det ju bara roligt att du mår bättre och kan längta efter fler barn. Men jag vill ännu påminna om att man inte kan stirra sig blind på åldersskillnaden mellan barnen, ingen åldersskillnad är bättre än nån annan oavsett om det är 1 eller 15 år mellan syskonen, det ska ingen lägga sig i för man skaffar inte barn FÖR ATT BARN SKA FÅ SYSKON, man skaffar barn FÖR ATT MAN SOM FÖRÄLDER LÄNGTAR EFTER ETT TILL BARN. Lycka till!
Jag tycker 3 år är passande mellan syskonen just för att ju närmare åldern de är varandra ju mer nytta av varandra har. jag tänker på lekandet och så väntar man för länge blir åldersskillnaden för stor för att de ska vilja leka med varandra. och att det blir tyngre med fler barn tror inte jag på. när vi hade bara ett barn var det mera uppassande än när vi har 2 nu underhåller de ju varandra för det mesta. 🙂
Löjligt! Har tre år och tio månader mellan mina tre barn. Ingen av dem har tvingats ta hand om sej själva. Alla dagar e ju int en dans på rosor men i vilket hus e de det. Varesej du har 1 eller 10 barn. Folk som har denna inställning borde vara tyst eller kanske dom sku ha låti bli att skaffa barn/ flera barn. Skit i dem de kommer gå hur bra som helst!
Oj ja. Allt möjlit får man höra. Men klart att det blir på det sättet tyngre för att man har två att ta hand om, men tänk va den stora kan underhålla den lilla 🙂 andra vägen också förståss. Och tänkte precis skriva som svar på andra kommentaren att de låter som nåt jätte ovanlit att ha barnen tätare än just 5 år emellan. Jah skulle vilja påstå att de e ovanligare att man har mer än 3-4 år emellan, tätare också. Jaja, man måste lyssna på det man vill o sålla det andra 🙂 om du tycker att tiden e rätt så slå till!!❤️❤️
Håller helt med ”Just saying” här. Med tanke på att du inte verkar må så bra och har så kämpigt att orka med nu redan med ett så tycker jag inte det är aktuellt med en bebis… Man vill väl klara av att sköta sina barn själv och inte behöva ha hjälp av andra hela tiden. (Åter igen, inget illa ment, detta är ju bara fakta.)
Verkligen onödiga kommentarer.. allihopan vet väl att två barn e två barn såklart det innebär mera ansvar och ”jobb”.. ni gör ett barn jobb med wilton och jag är säker på ni skulle klarar två barn lika fint 🙂
Och två blöjbarn tycker inte jag har varit så jobbigt. När twinsen föddes hade storebror ännu blöja nattetid så lite mer blöjor behöver man ju köpa men barn skiter ju fast dom int har blöja så vet int riktigt vad personen menar med att det sku vara värre mefmd två blöjbarn. Hoppas du inte tar åt dej av såna kommentarer man vet nog själv när man är redo eller inte och fast två/trean ”bara händer” fixar man nog det iallafall. Fler barn = mera glädje och kärlek 🙂 Ha en fin dag! ❤️
Precis som föregående skrev är det ni som bestämmer och vet vad som är bäst för er! Folk ska alltid hitta något att klaga och anmärka på, hur man än gör, men bry er inte om elaka kommentarer och påhopp! Kram! ❤
Jag tror inte dessa kommentarer menar dig något illa, utan vill bara påminna om hur tungt livet är med en bebis. Du skriver ju ganska ofta om hur dåligt du själv mår, så en baby förbättrar verkligen inte psykisk ohälsa, snarare tvärtom. Har själv en två-åring och är helt slut psykiskt, skulle aldrig klara av en graviditet och baby just nu. Antagligen aldrig.
För oss är det lättare att ha två barn än ett. Vi har 3 år mellan dem och jag tycker de är toppen. Minstingen undethålls av 3 åringen och 3 åringen tycker de är roligt med lillebror. Vår baby har varit väldigt lättskött så de påverkar förstås upplevesen av att det är lättare att ha två barn än ett. Men jag vill bara poängtera att varje familjs upplevelse är olika och du och Roy vet nog själv bäst vad som passar er. Låt er inte skrämmas av kommentarer som ovannämnda ? Glad sommar!
Det var nog ingen av de som kommenterade som menade något illa med sin kommentar utan något som du valde att missförstå för att det tog på en öm punkt. Det är ju ingen som säger att ni inte får ha er längtan, den har ni absolut rätt till. Men du har nu skrivit öppet i flera år om din utmattningsdepression, man kan enkelt läsa mellan raderna att du lever i en bergochdahlbana i ditt humör och mående, vilket är vanligt när man försöker hitta nån sorts balans i livet och med sig själv. Ett barn ger mycket glädje i livet, men det förbättrar inga situationer som redan är sköra. Det är ett ansvar som ett barn inte ska ha, att dra en förälder ur depressionen. Det kan, hur hemskt det än låter, vid fel tillfälle dra ner en förälder i en depression. Inte pga barnet i sig, utan för att det är en till människa att oroa sig för, att älska, att ta hand om och att finnas för. Du kan inte heller påstå att någon hoppar på dig när du själv ber om input, bara för att denne inte håller med dig. Ibland behöver man andas lite extra före man reagerar. Som förälder vill man sina barn det bästa, man vill dom väl i alla lägen. Men du som förälder kan inte heller styra det som ditt barn känner, och om W på något vis snappar upp att du är trött och ni har ett litet knyte till, så är det inte omöjligt att han känner att han har ett visst ansvar att underlätta för både dig som förälder och lillasyster/lillabror. Barn är också individer som kan tänka självständigt och det var förmodligen det som denne syftade på att även om du inte menar att det ska bli så, så kan W ändå försätta sig själv i den situationen. Barn vill vara till lags, och ibland vill dom mer än vad dom kan. Jag tycker absolut inte att du ska sluta längta, men på samm gång vara ärlig mot dig själv och din familj. Det är jätte bra att du börjat må bättre, men vägen e lång och fram för allt skör.
Allt gott till dig och din familj!