Trots att jag har extra mycket krämpor just nu så märker jag att jag har kommit en bra bit psykiskt eftersom jag har lyckats bli babysjuk. Roy har tagit upp det här med ett syskon åt Wilton några gånger, men jag har avfärdat honom direkt. Det har känts såå långt borta med en till vilding eftersom jag har mått så pass dåligt, och vi ska ju orka ta hand om dom också. Men nu känns tanken på en till inte alls så främmande längre.
Så ja; ett gott tecken absolut. ❤
Med en liten Wilton i magen. Fotograf: Linda Sjölund.
En annan grej som jag märkt tydligt på sistone är att jag inte tappar nerverna lika lätt. Trots att jag får lyssna på väldigt mycket tjat av en liten kille dagarna i ända så lyckas jag till 95% av gångerna svara lugnt på hans nivå istället för att snäsa att ”jag orkar inte nu gubben, jag har svarat på detdär fyra gånger nu redan”.
Jag känner mig som en mycket bättre mamma och jag har inte konstant dåligt samvete längre.
”Mamma dyss”. ❤
Nu har jag ätit värkmedicin så att jag förhoppningsvis kan få en någorlunda god natts sömn. Håll tummarna för att Wilton sover lugnt inatt också.
Jag läste att du har familjearbetare. Hur ofta kommer hon och vad är kravet på att man ska få ha nån och hur många timmar kan man få per vecka/månad?
Sofia – hon kommer en gång per vecka till oss och är två timmar per gång. Hon är ute med Wilton 1,5h så att jag får vila, städa eller göra nåt eget. Vid behov kan man nog få hjälp flera gånger i veckan. De anpassar sig efter familjens behov. 🙂 Att ta emot hjälp av familjearbetare är nog det bästa jag kunde göra med tanke på hur jag mår. Denhär förebyggande hjälpen är dessutom gratis. Några krav finns knappast. Jag rekommenderar verkligen att du kontaktar dom om du t.ex. känner dig utmattad eller annars behöver stöd av nån utomstående. Kram!