För några veckor sen skrev jag ett kort inlägg om att jag varit med om nåt övernaturligt som jag då ännu inte ville prata om. Jag fick en del kommentarer där ni berättade om era upplevelser och några bad mig att berätta vad jag varit med om.
Egentligen är det inget nytt eftersom jag varit med om en del tidigare, både i mitt barndomshem och då vi bodde i Vasa. Men nu har det hänt så många oförklarliga saker hos oss på sistone att jag faktiskt är rätt skraj att va ensam hemma. Jag har varje gång försökt hitta förklaringar till det som hänt, men till slut har jag nog bara insett att vi inte är ensamma här.
Det var en förmiddag då Roy sov efter sitt nattskifte och Wilton sov sin förmiddagsvila. Jag satt på soffan i vardagsrummet och slösurfade på telefonen, och det var knäpptyst i hela huset. Plötsligt hör jag klart och tydligt en kvinna sucka i köket. Min första reaktion var ”vem sjutton har tagit sig in hit utan att jag märkt nåt?”, men det var nog bara att konstatera att ingen var där. Ja, ingen levande människa åtminstone.
Några dagar senare tog jag & Wilton en sväng till stan, och Roy var ensam hemma. Plötsligt fick jag ett meddelande av Roy där han skrev att han hörde ett barn gnälla till.
Sen en morgon då Roy steg upp före mig så gick han till köket för att dricka vatten. Plötsligt ropar han ”men vad sjutton?!” och jag vaknade till och undrade vad som hänt. ”Diskmaskinen kom igång!”. Kvällen före hade jag diskat och diskmaskinen hann bli klar före vi gick och la oss, så jag stängde av den och öppnade luckan. Och nu kom den alltså igång av sig själv då Roy stod i köket. Det ska ju inte va möjligt då luckan är öppen fastän man ens skulle försöka.
Jag hör också nu & då att nån stampar i tamburen, och jag har även hört tydliga knackningar på ytterdörren.
Det allra konstigaste måste ändå va då Roy kom hem från jobbet en dag och ytterdörren stod på vid gavel. Jag & Wilton låg och sov med sovrumsdörren öppen och det var kallt ute, så i normala fall hade jag garanterat märkt att det blivit kallt, men det som var konstigt var att det inte hade blivit det minsta kallt här inne. ”Nån” hade alltså öppnat ytterdörren åt oss men kylan slapp inte in. Jag måste tillägga att vår ytterdörr är sjukt trög, det finns inte en chans att katterna kan ha fått upp den.
Nu tycker säkert en del att jag är galen, men det är helt okej. Jag vet ju själv vad jag hört, och Roy har ju också hört saker. Jag hoppas bara innerligt att jag aldrig behöver se nåt spöke. Då skulle jag garanterat skita på mig!
Ni får gärna berätta era historier också om ni vill.
Har Wilton reagerat på spöken? Det sägs och många tror att småbarn och djur kan känna/se spöken men för barnen växer det bort med åldern, eftersom föräldrar ofta övertalar dem att det inte finns något där. När mina barn var unga så kunde de sitta på natten i sängen och ”prata” eller skratta åt något uppe i taket. Barn är mer öppna för andevärlden än vuxna och eftersom du har barn skulle det vara intressant att veta ifall även barnen/djuren reagerar på det övernaturliga.
Simppi – Jag svarar på din fråga i ett skilt inlägg 🙂
Jag tror absolut att spöken finns! Vet flera vänner som varit med om olika händelser och också själv har jag upplevt några ”ovanliga” saker… När jag var liten och bodde hemma hörde jag min kanin stampa i rummet efter att den dött, och när jag var ensam hemma en gång så hörde jag katten gå och äta torrfoder i köket och sen hoppa upp på bordet och vinka ner några tidningar som smällde i golvet… En stund senare när jag gick till köket syntes ingen katt och inga tidningar på golvet, jag blev lite rädd och bestämde mig för att gå ut och vänta och när jag kommer ut kommer katten springande mot mig på utsidan… Sen när jag bodde i Vasa fick jag plötsligt en stark känsla av att kag inte skulle gå med hunden nära travbanan far det fanns ett buskage, och en stund senare stod det på tidningarna om en ”huvman” som hade gett sig på kvinnor i det området, och genast han försvann så fösvann också ”obehaget” för att gå där vid travbanan… Sen fick jag också obehag för att gå under en viadukt var det fanns en gångbana jag brukar gå med hunden, och en dag när jag va hemma i Jeppis läste jag på tidningen att en bil kört ner av rampen just precis där jag hade kännt obehag för att gå, och samma sak igen egter händelsen försvann obehaget…! Men det kanske mest ”speciella” var när jag väntade dottern så drömde jag nångång i v.9 att jag träffade min mormor och mormor hade en bebis som va en flicka, genast jag vaknade visste jag att vår dotter skulle få namnet av min mormor! Sen mot slutet på graviditeten började vår dator komma igång av sig själv på kvällarna när jag va ensam hemma och började alltid spela samma sång (som jag för övrigt inte ens har på datorn)… Det hände kanske 10-15 ggr när jag var gravid och en gång efter att jag fött, och bara en gång när Thomas va hemma annars alltid när jag va ensam! Sen föddes dottern en vecka efter bf och det visade sig att hon föddes samma natt som det var precis 2 år sedan min mormor dog! Nu i efterhand funderar jag om det var min mormor som ville visa att hon va med oss när musiken kom igång på datorn… <3 Men jag måste medge att det var läskigt! 😀
Har också upplevt liknande i vårt hus, vi bor i ett hus byggt på 1800-1850 talet och XXX antal människor har bott i vårat hus, lite skrämmande redan de att veta att såå många personer har bott här.. Mina småkillar är 6:e generationen i detta hus..(från gubbens sida då) Jag har märkt av min morfars parfym (han dog 2005) i vårat sovrum, knarrande köksstolar, ’gubbdoft’ bredvid kylskåpet, kalla vindar utan att fönster varit öppna.. Hunden stog också och skällde ut mot fönstret och ingen /inget var där. Jag vet att jag har någon med mej, men jag het inte vem. Själv tror jag att min moffa och min döfödda lillebror är med mig (han skulle fylla 21 nästa vecka) Skulle va roligt att veta vem! blir det alltför skrämmande finns det medium här i vasanejden som gör hembesök om ni vill veta vad ’den från andra sidan’vill säga er!
Usch, de låter alltid så kusligt då folk varit med om något sånt!
Själv går jag och intalar mej själv att jag inbilliar mej, även om paranormala fenomen kan vara fullt möjliga för personer med öppnare sinnen!
Vad läskigt, för att låna ett rikssvenskt uttryck! Kan förstå att du inte tycker om att vara lensam hemma efter allt det där som hänt, och ni har ju båda upplevt det dessutom. Tror absolut inte du är varken galen eller inbillar dig. Jag skulle nog också skita på mig, eller dö på kuppen, om jag såg ett spöke eller var med om något riktigt skrämmande! Skulle t ex aldrig våga flytta till ett hus där det spökar eller vara över natten i ett spökhus… Tyckte det var jättehemskt då jag fick veta att en gubbe som bott i grannhuset en gång i tiden hade hängt sig där på vinden (det var den första hösten/vintern efter att K och jag hade träffats och vi turades om att hälsa på varandra över helgerna), inbillade mig att han skulle komma och visa sig i vårt badrumsfönster när jag var ensam uppe sent på kvällen eller på natten, eller att han skulle visa sig i vindsfönstret… Har nu aldrig hört att det skulle spöka där, men nog oroade man sig lite för familjen som sen flyttade dit…
Är det ett äldre hus ni bor i? Berätta gärna om det du varit med om tidigare också, i ditt barndomshem och i Vasa, för detta är verkligen ett väldigt intressant och spännande ämne!
Min syster är övernaturlig å ser sådana underliga saker så hon berätta när vår pappa gick bort så efter vi satt hemma på kaffe i kung å ro så gick hon till balkongen å ville prata med mig å gret jag tröstade henne å sa att allt rånar dig då sa on att vet du att pappa står bredvid oss nu å säger att han mår bra å allt kommer att ordna sig å jag tror henne ?
Sen har mamma bot i en lägenhet som har varit ett gammalt arkiv förut men syster visste de inte inte ens min mamma… Men en dag sa syster till mamma att de går folk här som om de skulle va ett gammalt arkiv… Men mamma siste inte vad hon skulle säga så hon to reda på va de ha varit i huset å de stämde…
Inte låtande, utan lutande! Trycknisse i farten 😉 å inte ”att den kan fatta* själv” utan falla ?
Oj sånahär saker är jätte intressanta! Skulle gärna vilja komma till dig o få lyssna! Det jag har varit med är när min mormor dog 2008 så efter begravningen var vi hos min plastmorfar. Helt plötsligt föll min mormors tavla, som vi hade på minnesstunden, på ”näsan”. Altså från låtande bakåt ställning så föll den framåt.. Och så kan den aldrig fatta själv…. Direkt efter att tavlan föll på nosan och vi var skrämda o fundersam så kom kran på för fullt i köket. Vi satt vid ett bord så att vi hade bra översikt på tavlan och kran med 3 meter åt vart håll o vi alla satt då runt bordet.. Det var lite skrämmande.
Nån dag efter begravningen hade min plastmorfar vaknat en natt av att ALLA lampor i lägenheten var på, och min mormor hade tendensen att ha på alla lampor också när hon levde …
Sådär övrigt så had min gammelmormor sett ett vit svajande ”spöke” som hade kommit från köket där hon bodde och gick ut till balkongen genom väggen/dörren ? Även min mamma har sett att handtaget for upp och ner på en dörr.. Hon trodde att det var hennes bror som bråkade men man kunde gå runt i lägenheten så hon dlapp till andra sidan av rummet och handtaget fortsatte upp å ner och även har hon hört kraffsande ljud på dörren…
Så jovisst händer det!
Jag tycker iallafall inte att du är galen 🙂
Men kan förstå det är skrämmande, jobbigt om du ska behöva vara skraj att vara ensam hemma :/