Det pratas jämt om ångesten över att gå tillbaka till jobbet efter mammaledigheten, om hur lättad man är över att ha två dagar ledigt efter ännu en vecka på jobbet där man inte alls trivs, och om den ständigt återkommande söndagsångesten.
Jag är så fruktansvärt tacksam över att jag tog chansen att börja jobba med Forever i augusti då Carro erbjöd mig den möjligheten. Nu kan jag jobba precis hur mycket (eller lite) jag vill, när jag vill, och jag behöver inte ha ångest över att vi måste lägga Wilton på dagis på lääänge än.
Jag har tidigare haft många jobb som gett mig söndagsångest, och jag vet hur mycket det drar ner på livskvalitén. Jag lider med alla er som vantrivs på era jobb, som har gråten i halsen varje morgon då väckarklockan ringer, en klump i magen varje kväll då ni vet att ni ska jobba hela nästa dag, och då det enda ni lever för är helgerna eller de lediga dagarna. Jag har varit där själv, och jag önskar verkligen att alla kunde få jobba med det man brinner för.
Vi har alla ett val, även fast det kanske inte alltid känns så. Vi har själva makten över våra liv, och vi har möjlighet att säga stopp då vi inte längre orkar eller vill. Jag är glad över att jag aldrig stannat länge på nåt jobb där jag inte trivts, för mitt liv är för kort för att jobba med nåt jag ständigt ska ha ångest över.
Obs! Jag är väl medveten om att det för de flesta inte bara går att säga upp sig hux flux och så hittar man direkt ett nytt jobb där man kan börja nästa dag. MEN man kan ju faktiskt börja leta ett nytt jobb medan man ännu är kvar på sitt gamla, så att man är säkrad en inkomst då man väl säger upp sig.
En av mina kollegor sa för ett tag sen då hen nyligen börjat jobba med Forever, att hen förtjänat mer under en dag med Forever än hen förtjänat under flera månader med ett annat Network Marketing-företag.
Livet är alltför kort för att jobba med nåt man vantrivs med!
