Ibland vill jag bara lägga mig ner och ge upp. Varför ska allt va så tungt & svårt? Kan inget gå smidigt? Kan inget få kännas roligt? Kan jag aldrig få va glad & ivrig utan att nån ska dra bort mattan under mig och ta min glädje ifrån mig?
Om livet ska va såhär i 75 år till (ja, ironiskt nog så har jag alltid sagt att jag vill leva tills jag är minst 100) så kan jag lika gärna sluta kämpa nu. Vad är det för vits att må såhär? Det finns ju inget slut på det!!
Jag är så arg & bitter över att andra har förstört så mycket för mig. Det är inte det här livet jag vill leva. ”Släpp det och gå vidare” får jag höra av folk som själva inte har en aning om hur det är att behöva kriga mot det förflutna, kriga mot sin egen kropp och kämpa sig genom varje dag.
Men jag väljer att kriga & kämpa. Varje minut av dagen. För Wiltons skull. Jag är oändligt tacksam över att jag har honom.
Ett halvhjärtat försök till ett leende.
Jag utkämpar samma kamp som dig! Tro att det vänder och ta emot all hjälp du kan få. Kram!❤
Malena – ❤❤
Förstår vad du menar, Det känns rent av hopplöst ibland.
men vi är ju inte gamla, det kan ändra mycket ännu.
Jag kan inte ge upp för familjens skull.
en annan orsak och att vi kan tänka ger vi upp nu herregud vi kan ju missa något.
Styrkekramar
På sätt och vis behöver vi kanske sluta kämpa – iallafall med ”borden” och förväntningar som vi tror man måste leva upp till.. jag tror iaf att kampen är lättare när jag accepterar att det bara är inne i mig som svaren finns – svaren finns inte i vad vi åstadkommer och orkar. Men supersvårt ju. Speciellt som mamma. Har följt din blogg en längre tid men aldrig kommenterat – men nu var det dags.
<3