Denhär ungen alltså, phu! *Aaaandas*. Han är ju verkligen världens charmigaste, men också världens mest envisa och svåra lilla skit. ❤ Förhoppningsvis är dethär tvärtemot-humöret bara en fas – en fort övergående sådan.
(Nu vill jag inte höra nåt ”vänta bara till tonåren”… Det behöver jag inte deala med nu.)
Han är även inne i en väldigt ”mamis” & ”papis” period just nu. Han vill bara klänga på oss då vi är bland folk och oftast vägrar han att sitta i nån annans famn. Vissa dagar känns det som att vi fått en liten bebbo igen. Lilla älskling. ❤
