Jag fick en kommentar som jag ville lyfta fram i ett inlägg. Såhär skriver Chatarina:
”Det låter som att ni inte diskuterar beslut kring Wilton så ofta? Är det mest du som bestämmer kring ert barn eller gör ni gemensamma beslut? Eller har du helt enkelt uteslutit din partner från bloggen p.g.a. det är för privat? Om du fattar vad jag menar. Och jag tycker inte att ett kalas tema med hjul eller traktorer är typiskt pojkigt. Har du tänkt på att någon kan tycka att unicorn tema är typiskt flickigt? Du är lite motsägelsefull med hur du ”skapar” ditt barns identitet. Om du är intresserad så finns det mycket skrivet om något som heter doing gender. Håll till godo vetja!”
Okej. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag tycker att den här kommentaren är så himla ogenomtänkt och jag riktigt känner skribentens osäkerhet lysa genom varje ord. Orsaken till att jag ändå väljer att lyfta fram den här kommentaren är att den berör ämnen som ligger mig väldigt nära hjärtat.
Jag delar upp kommentaren och svarar på en sak i taget.
Du undrar om jag & Roy inte diskuterar beslut kring Wilton tillsammans? Jo, det gör vi. Varje dag, hela tiden. Borde jag skriva ut varje konversation här på bloggen för att det ska räknas? Och så undrar du om det är mest jag som bestämmer kring Wilton? Ja, det blir nog automatiskt så eftersom jag är hemma med honom och har hand om det mesta själv som berör honom. Det skulle ju bli jobbigt om jag skulle tvingas ringa Roy för varje liten sak som ska beslutas då han är i jobbet. Dom större besluten diskuterar vi tillsammans självklart.
Har jag uteslutit Roy från bloggen? Nej, han finns nog med på ett hörn eller två han också. Dock respekterar jag att han inte vill synas här desto mer än så. Om du vill se mer av honom så kan du följa honom på Instagram. Du hittar honom via mig; @saragunmarie.
Och nu kommer vi till den delen som verkligen berör mig. Chatarina skriver: ”Och jag tycker inte att ett kalas tema med hjul eller traktorer är typiskt pojkigt. Har du tänkt på att någon kan tycka att unicorn tema är typiskt flickigt? Du är lite motsägelsefull med hur du ”skapar” ditt barns identitet. Om du är intresserad så finns det mycket skrivet om något som heter doing gender. Håll till godo vetja!”
Varför skulle nån tycka att unicorns (alltså enhörningar) är ”flickigt”? Hur kan ett djur va bundet till ett visst kön? Förklara gärna för mig hur du tänker.
Då jag i ett tidigare inlägg skrev att ”Wilton älskar ju förstås allt med hjul, men det känns så ”typisk tvåårig kille” att ha ett traktorkalas liksom..” så utgår jag bara från vad jag sett på sociala medier. Majoriteten av alla kalas åt småpojkar har nån form av bil- eller traktortema. Och inget fel med det; jag är bara lite allergisk mot det typiska. Därför kom jag att tänka på unicorns, eftersom jag aldrig sett ett kalas med det temat (förrän jag började leta på Pinterest) och jag vill gärna ha nåt tema som inte alla andra har. Jag skulle garanterat vilja ha samma tema oavsett om Wilton vore tjej eller kille.
Du skriver ”Du är lite motsägelsefull med hur du ”skapar” ditt barns identitet.” På vilket sätt är jag motsägelsefull? Jag förstår inte vad du menar.
”Om du är intresserad så finns det mycket skrivet om något som heter doing gender.” Nej jag är inte intresserad, men jag blir otroligt provocerad av att vuxna människor i dagens samhälle tror att man kan påverka sina barn till att bli homosexuella eller få dom att tro att dom är av det motsatta könet om man klär dom i alla färger och låter dom leka med alla sorts leksaker.
Jag är en sån mamma som jag själv beundrar. En sån som ger all kärlek och lite till åt sina barn, en sån som låter sina barn – oavsett kön – bära alla färger på sina kläder och leka med alla sorters leksaker. Vi uppfostrar Wilton till att bli öppensinnad, självsäker, artig och omtänksam. Och det blir han eftersom vi ger all kärlek och inte placerar honom i en box och begränsar hans lekar och pekar finger och säger att ”det där är bara för tjejer”.
Själv lekte jag allra helst med traktorer, bilar och verktyg då jag var liten. Det bästa jag visste var att sitta i traktorn med pappa, och än har det inte vuxit ut nån snopp mellan mina ben.
Jag skulle kunna fortsätta spinna i all oändlighet på det här ämnet, men jag slutar här. Jag diskuterar gärna vidare en annan gång, så hojta till om ni har nåt på hjärtat! 🙂
Personligen tror jag inte skribenten till kommentaren menade något illa 🙂 Det är ju ett intressant ämne det här inte sant?
I dagens samhälle är ju tjejigt rosa och killigt blått. Jag tycker också det är för jävlig att det säljs leksaker så som kaffekokare, städredskap och tvättmaskiner i rosa paket. Såg faktist dessa tre på en affär i Jakobstad för ett tag sen. På lådorna stod det stort ”ONLY FOR GIRLS”. Då blev jag provocerad. MEN jag tror vad personen menar är att det ibland kanske blir så att föräldrarna ett kön åt sitt barn. (jag vill understryka att jag ABSOLUT INTE menar detta åt dig personligen!) att förklara. Jag har sett människor som vägrar låta sina killar leka med bilar just för att det är en typisk kill grej och det är ju inte heller riktigt rätt, barnet ska väll få leka med vad det vill!
Nu har jag inga egna barn, men om jag skulle ha det skulle jag fråga mitt barn. Vill du ha Unicorn tema eller vill du ha bilar. Och så gör vi som barnet vill, för det är ju i slutändan dennes kalas och då spelar det ingen roll vad varesig jag eller min partner anser om det valda temat 🙂
Hoppas du förstår lite hur jag tänker. Kör hårt! Det är ju ingen annans business hur ni väljer att uppfostra ert barn!!
Jag kan seja att jag blev inte alls uppmuntrad att var flickig. jag blev nog uppfostrat som pojke. klädväg, intressen och så vidare.
jag ville ändå inte vara pojke. jag bytte ändå kön till kvinna.
jag tror inte att man kan direkt uppfostra någon till ett speciellt kön.
Vad kön man har finns innoti personen färdigt. kan en man som vill vara kvinna träna sig att vilja vara man skulle jag garanterat ha lyckats med det. men det går inte.
Man kan inte lära sig ”välja” en sådan sak som vilket kön man är. man kan låtsas men ändast en tid.
Så det är bara bra för wilton att ha en mamma som visar att han inte behöver dölja något. han får vara den han vill vara. han får vara sig skälv.
Vem han är och vem han kommer att bli växer fram med åldern oavsett.
Föräldrar kan uppfostra sina barn hur man ska bete sig, artighet, vänlighet och så vidare men inte indentitet.
Inte skulle jag ha valt att byta kön om jag hadde haft ett val. om man enkelt bara hadde kunnat rubba om allt som finns i hjärtat och hjärnan hadde väl varit lättare.
men nej det går inte. man är den man är och så enkelt är det. ingen kan ändra på vilket kön man är eller om man är homosexuell eller inte.
Du är en bra mamma. 🙂
Själv beundrar jag dig som absolut inte tänker på vad som är ”flickigt eller pojkigt”. De orden behöver faktiskt inte ens existera om man inte själv vill det. Jobbar inom dagvården och har aldrig tagit de orden i min mun. Rättar alla barn som som könar färger eller saker. Alla kan och skall få ha alla färger och saker. Det blir ju helt fel om jag säger att ”jo, blått är en pojkfärg men du kan nog ha den ändå OM DU VILL”. Då har jag ju redan könat färgen inför barnet. Delar inte heller in barnen i pojk- eller flickgrupper. Säger inte heller till barnen att de är söta eller vackra eller har vackra kläder. Jag säger att de snälla, roliga, duktiga, bra vänner och så vidare. Till alla barn. Orden pojkiga och flickiga behöver inte existera om man inte använder dem. De är förlegade och gammaldags och bara fel. Genom att klä sin flicka i blå legotröja eller sin pojke i rosa byxor innan de själv blir förstörda av samhället att gå på lögnen om att kön och saker har färg visar man för barn och alla andra att färg och saker saknar betydelse. Och kläders ”vackerhet” och utseende också. Det är bekvämlighet som har någon skillnad. Uppmanar alla som fortfarande binder saker och färger till ett kön att besöka bloggen ”Lady Dahmer” samt hennes Instagram. Hon har flera gånger skrivit om hur sjukt det är att koppla ett kön till en färg eller en sak. Det borde ligga i allas intresse att åtminstone inför barnen sluta köna saker och färger.
En liten rättelse; det finns alltså saker som anses mera ”flickigt” eller ”pojkigt” men det betyder inte att man behöver lägga in sitt barn från första början i ett av de facken. 🙂
Oj alltså ja blir så provocerad!! Ja tycker att du/ni gör ett utmärkt jobb me att uppfostra W till en egen individ! Alltså de finns ju saker som e typiskt ”pojkigt” eller ”flickigt” i viss bemärkelse, men att ett barn får ta del av båda sida vi sida e jätteviktit! O att man som vuxen ger dem möjlighet att få vara sej själva istället för att lägga barnen i skilda fack.. ja klär ju V i alla möjliga färger o mönster för att jag tycker dom e snygga o hans favorit leksaker råkar vara en stor blå traktor med släp och han råkar älska skor i alla former! I mina ögon e han ju en pojke, men det ordet innebär inte att man måst tycka om just traktorer eller inte leka me dockor eller ha bara blå/svart/gröna kläder. Jaja, så tråkit att man ibland strävar bakåt istället för att se framåt.. Wilton e helt underbar! Ge honom all den kärlek han kan få och låt honom vara sej själv! ?? (lite råddigt, men tror du fattar vad jag menar 🙂 )
Och sori för något råddig mobilkommentar. Menade alltså att ett unicornkalas (om man nu utgår från att det ”flickigt” ) för en kille är att bryta gamla genusnormer och skapa nya.
Oj holy moly. Jag blir oerhört provocerad av kommentaren jag också.
Jag känner jag behöver ge en liten genuslektion till allmänheten (det här är inte riktat som kritik till dig Sara, , tvärtom)
Jag tror verkligen att gender, eller genus på svenska är något vi skapar hela tiden genom att lära barn ”flickigt” och ”pojkigt”, eller hur vuxna t.ex delar upp arbetsuppgifter. (Bara exempel, obs!).
MEN. Och detta är ett viktigt men: så är ett unicornkalas eller barbiekalas eller whatever-kalas som kan tolkas som flickiga/pojkiga INTE samma sak som att återskapa stereotypa könsroller. Tvärtom. Det bryter ju mot normen.
Så ja, Chatarina har rätt: det är doing gender, men ja: Sara du har rätt i att det inte på något sätt är skadligt att få leka med alla leksaker eller klä sig i rosa, gult, gredelin eller nån annan färg. Att bryta mot genusnormer, a.k.a låta barn göra vad dom vill och trivs med så dom har det bra och inte låta föräldraskapet styras av pojkigt vs flickigt är inte skadligt. 100% riskfritt.
(Och nej, det kommer inte göra W homosexuell eller transgender om han inte är det av sig själv, och det är inte ens en diskussion, för alla är lika värdefulla oavsett)
Det enda som skadar eller förvirrar barn i detta fall är vuxnas inskränkta kommentarer och samhällets oftast löjliga bild av vad genus betyder.
En unicorn, ett traktorkalas eller annat kalas är knappast det som gör illa, utan att dömas för det.
Kör hårt Sara, unicorns är inte farliga. Vad ni sen diskuterar inom familjen ingen annans sak.
Tack för svaret. Osäker är jag inte men är nyfiken på hur du tänker och iom. Att du delar med dig av din vardag så öppet så kan man väl få fråga efter hur du tänker? Doing gender är inte att göra sitt barn icke heterosexuellt genom att klä barnet i olika färger. Doing gender är som det översätts till svenska att skapa kön. Tänkte att du kan vara intresserad av det då du inte vill sätta ditt barn i ”den typiska boxen” som du talar om eller man får aning om att du menar.