Saragunmarie – Singelmorsa med Adhd.

Bildkälla. 

Som förälder har man ett enormt ansvar i att fostra barnen till att bli omtänksamma individer som respekterar andra och står upp för sig själv. Men vi som har söner måste lägga extra stor vikt på att lära våra pojkar att det aldrig någonsin är okej att röra nån mot sin vilja, att tjejers och kvinnors värde inte mäts i hur våra bröst ser ut eller hur greppvänlig röv vi har. Det är tragiskt och tråkigt att man ens ska behöva prata om en sån självklar sak, men det är ju tyvärr så som verkligheten ser ut, och det kan vi inte blunda för.

Jag har diskuterat med Wilton (2år 7mån) ett tag redan om att alla är lika mycket värda och att det aldrig är okej att kommentera nåns utseende på ett nedlåtande vis. Jag tolererar alltså inte att du som vuxen man eller kvinna står framför spegeln och berättar högt att du ”nog måste börja äta mindre nu” framför min son. För det är just såna kommentarer som skapar en bild åt barnen om vad som är fult, fint, rätt och fel. Och den bilden förstoras upp och förstärks varje gång de hör nån klaga över sina valkar eller sin sneda näsa. Till slut har barnet, omedvetet, skapat olika fack där egenskaper och kroppsformer placeras och ratas eller lyfts upp.

Alla gulliga småpojkar är potentiella framtida förövare & våldtäktsmän. Och det är jag och alla ni andra med söner som måste se till att de redan vid ung ålder förstår vad som är rätt och fel. Vi måste tjata om detta och ta det vidare till mer avancerad nivå vartefter de blir äldre.

Om Wilton i framtiden t.ex. tafsar på en tjej (eller kille, oavsett så gäller ju samma sak) i skolan så hoppas jag med hela mitt hjärta att en vuxen på skolan tar itu med detta på rätt sätt direkt och inte avfärdar det med ”han är bara kär i dig” eller ”sådär gör pojkar”. Barnet i fråga måste bli hörd och få bekräftat att det inte var okej, och Wilton måste få ta konsekvenserna för det han gjorde. Och jag kan säga att det inte är den mamman som säger ”heeej älskling, hur har du haft det?” som hämtar honom från skolan den dan, utan det är snarare den mamman som skäms innerligt och som tar en lång diskussion med honom då vi kommer hem.

Vi måste göra vårt bästa för att förebygga att våra pojkar blir de som tafsar på sina klasskompisar och kommer undan med det. För det är det som resulterar i att dom i framtiden blir domdär äckelgubbarna som ofredar kvinnor (och män) dagligen.

Vi har ett jäkla stort ansvar, men vi måste göra det. Ta det första snacket med din son idag om du inte redan gjort det. Ta det väldigt enkelt om han är liten. Ta det även om han är bebis. Han kommer inte förstå ännu men du börjar skapa en vana för dig själv.

Jag har blivit sexuellt utnyttjad, ofredad och tafsad på. Jag har blivit kommenterad och betygsatt. Jag har fått stryk och peppats till att ta självmord. Av både flickor, pojkar, män och kvinnor. Jag har skrikit, slagits och gråtit. Jag har tystats ner och blivit nekad att nåt har hänt. Jag har varit deprimerad största delen av mitt liv. Jag har svåra trauman från vissa händelser som hände för många år sen.

Föräldrar till döttrar har självklart också ett enormt ansvar. Men vad gäller sexuella övergrepp och våldtäkter så utförs de till nästan 100% av män. Därför väger ansvaret inom det området tyngre för oss som har söner.

SE TILL ATT NI TAR ERT ANSVAR. FÖR ERA BARN OCH ER SJÄLVA.