Den nionde juni var det exakt 10 år sen jag fick min stroke som skulle leda till en hel rad följdsjukdomar. Jag var 17 år och hade redan kämpat mig genom helvetet så många gånger, och nu sa kroppen & huvudet ifrån. Det finns ingen som orkar med hur mycket som helst.
Kronisk trötthet är nog den tyngsta av dom följdsjukdomar jag tvingas leva med. Att va konstant trött & orkeslös – oavsett hur mycket jag sover, hur bra jag äter, hur mycket jag tränar eller hur jag lever överhuvudtaget – tär otroligt mycket på psyket.
Kronisk smärta är också nåt som ofta präglar min vardag. I vänster vrist och fot, som var förlamad, får jag ofrivilliga spänningar & kramper vid ansträngning.
Utmattning & depressioner drabbas jag härmed också lättare av.
Det är en daglig kamp, men jag känner nu ÄNTLIGEN att jag börjar va på rätt väg. Jag har varit nere på botten så länge, så nu ska jag kravla mig upp och sakta men säkert kunna börja leva och inte bara kämpa. Tröttheten & smärtorna kommer jag troligtvis aldrig bli av med, men om jag bara blir av med utmattningen & depressionen så kommer allting kännas så mycket lättare. Jag vågar tänka på framtiden igen och det pirrar i kroppen då jag tänker på allt jag vill göra. ❤ Det kan bara gå uppåt nu!
Oj så ung att få stroke.Hoppas att det går till det bättre,Jag började gå på medicinsk yoga då jag hade utmattnings depression å det hjälpte mig,men inte säkert att det passar alla